En sammanställning av olika rutiner som ger smågrisar en god start och uppväxt under diperioden : en litteraturstudie för grisintresserade

Abstract: Svenska grisproducenter är duktiga på att föda upp och ta om hand grisar, ändå har Sverige den högsta smågrisdödligheten i Europa. Åtgärder för att minska smågrisdödligheten är därför ett av det viktigaste arbetena som kan göras och där mycket av arbetstiden bör ligga i svensk grisproduktion. Målet med detta examensarbete är att få ihop en bra sammanställande text av fakta om smågrisar under diperioden och något som i sin tur kan ge anställda inom grisnäringen och andra grisintresserade nyttig information. Förhoppningen är sedan att informationen som lästs kan komma till användning i en grisproduktion. Examensarbetet kretsar kring information och rutiner som ger smågrisar en god start och uppväxt under digivningsperioden. I litteraturstudien kommer lite grundläggande förutsättningar tas upp som kretsar kring dräktiga suggor och som har relevans för deras avkommor. Arbetet är en litteraturstudie med en större analys och diskussion. Informationen i litteraturstudien är baserad på fakta som jag funnit på internetsidor, tidskrifter, böcker, artiklar och mailkontakt med gris-veterinärer. Suggans kondition och välmående under dräktigheten är av stor vikt för att hon ska ge avkommor som är i gott skick vid födsel. Stress, konkurrens och dåliga rutiner kring dräktiga suggor är negativt för djuren och de kommer att påverka smågrisarnas levandevikt och vitalitet. Att ha god kännedom och uppsikt över sina suggor kommer hjälpa till i utgallringen av djur som inte har de kvaliteter som krävs för att uppnå goda resultat i en smågrisproduktion. Miljön i grisningsavdelningen ska vara tillfredställande inte för bara smågrisen utan även för suggan. Med hjälp av värmelampor till smågrisarna, mjukt strö och god hygien i boxen har man lättare att uppnå en tillfredställande miljö för hennes avkommor. Suggor som får många ojämna, underviktiga och svagfödda smågrisar kommer behöva hjälp från djurskötaren med åtgärder som måste utföras för att få smågrisarna att överleva. Nedkylda smågrisar, utdragna förlossningar, suggor som är i dålig kondition behöver tas om hand med olika rutiner. Att säkra råmjölken till smågrisar är skötarens absolut viktigaste uppgift att ha koll på i arbetet med smågrisar. Utan råmjölk är grisen helt oskyddad mot virus och bakterier som finns i dess närmiljö. Suggan behöver få förutsättningar för att lyckas och orka med en ökad mjölkproduktion allteftersom smågrisarna växer. Allt från att ha bra suggor som orkar med påfrestningarna (avel), till att säkra en bra vattentillförsel till suggor är delar av de avgörande faktorerna för lyckade suggor. Under tiden smågrisen växer kan det uppstå sjukdom även om smågrisen har diat råmjölk. Ledinfektioner och diarré är några exempel som drabbar smågrisar. Sjukdomarna kan förebyggas genom en god hygien i boxen som främst kan fås genom noga tvätt, desinficering och torktid. Men även utgödslingsrutiner, en god boxutformning, tillgång på mjukt strö och vaccinationsrutiner har betydelse. Under arbetets gång har jag fått känslan av att det är en hel del ouppklarade frågor rörande detaljer kring smågrisar och suggan. Efter att ha gjort denna litteraturstudie har det varit intressant för mig att återkoppla till min verklighet då jag utöver studierna jobbar med grisar. Det är många olika faktorer som spelar roll i alla de moment och ämnena som jag tar upp där det handlar om smågrisar och suggor. Därför är det svårt att säga att saker och ting är si eller så. Grisar är komplexa djur!