Aminosyrakoncentrationer i plasma hos hästar med experimentellt inducerad endotoxinemi

Abstract: Endotoxinemi hos häst ses framförallt i samband med sjukdomar i mag- och tarmkanalen. De metabola rubbningarna och den utbredda inflammationen som endotoxinemin medför, gör att det är ett allvarligt tillstånd som kräver veterinärvård. Förändringar i aminosyrametabolismen har setts hos människor med experimentellt inducerad endotoxinemi och patienter med sepsis. Den kraftigt ökade muskelnedbrytning som endotoxinemi medför anses ha stor betydelse för patientens återhämtningsförmåga och prognos för överlevnad. Förutom aminosyrornas egenskaper som byggstenar för produktion av protein har de en viktig funktion för cellsignalering, bidrar till bevarandet av ett fullgott immunförsvar och hämmar cellskador. Enligt författarens vetskap har ingen vetenskaplig studie tidigare gjorts för att undersöka hur aminosyrametabolismen påverkas hos hästar med endotoxinemi, varken på patientmaterial eller hos hästar med experimentellt inducerad endotoxinemi. Syftet med den här studien var att undersöka hur koncentrationerna av de grenade aminosyrorna, glutamin, glycin och tyrosin förändras i plasma vid experimentellt inducerad endotoxinemi. I studien inducerades endotoxinemi hos åtta varmblodstravare, genom en sex timmars intravenös infusion av Escherichia coli endotoxin (O55: B5), totalt 500 ng/kg kroppsvikt. Blodprover för analys av plasmaaminosyrakoncentrationer togs vid olika tillfällen: fem prover togs vid fem olika tillfällen dygnet innan infusionen (baskoncentrationer), ett nollprov togs omedelbart före infusionens start, vidare togs prover varje timme under infusionen samt 1, 2, 3, 6, 10, 12 timmar efter infusionens slut. Därefter togs prover var tredje timme till 72 timmar efter infusionens slut. Trots att endotoxininfusionen endast orsakade relativt milda kliniska symtom, uppvisade hästarna förändringar i aminosyrametabolismen med markant minskade koncentrationer av isoleucin, glutamin samt tyrosin i plasma. Dessa förändringar inträffade under första dygnet efter endotoxininfusionen medan plasmakoncentrationerna av leucin och glycin steg under de två nästkommande dygnen efter endotoxininfusionen. Dessa förändringar är sannolikt relaterade till en ökad omsättning av dessa aminosyror då de är involverade i livsuppehållande processer såsom inflammationssvar och proteinuppbyggnad. Dessa resultat överensstämmer med resultat från humana studier på patienter med sepsis och tyder därför på att det finns likheter mellan hästens och människans aminosyrametabolism i samband med endotoxinemi. Resultaten visar att hästars aminosyrametabolism förändras vid experimentellt inducerad endotoxinemi, vilket sannolikt bidrar till den muskelförlust som ses hos svårt sjuka hästar och till svårigheter att tillfriskna. Mer forskning på ett större antal hästar behövs för att utreda hur hästars aminosyrametabolism förändras vid naturligt förekommande endotoxinemi, exempelvis till följd av akuta gastrointestinala lidanden såsom kolik. Detta för att bättre kunna anpassa den medicinska behandlingen efter hästens specifika metabola behov, till exempel genom parenterala näringslösningar. På sikt kan detta leda till bättre utvärdering och behandling av den svårt sjuka hästen samt till en förkortad konvalescenstid. Förhoppningsvis kan den här studien agera modell för fortsatt forskning som leder till att behandling och prognos för hästar med endotoxinemi förbättras.