Identifiering av fullskiktade bestånd med stereomatchade flygbilder och laserskanning

Abstract: Fullskiktade bestånd är ett sällsynt inslag i de svenska skogarna. Skogsbruket skapar idag enskiktade bestånd och fullskiktade bestånd blir därför mer och mer ovanliga. Det finns ofta höga naturvärden knutna till fullskiktade bestånd, dels för att strukturen på trädskiktet tillhandahåller många ekologiska nischer men också för att dessa bestånd ofta har varit trädbevuxna under en obruten lång tid vilket gynnar arter som är beroende av en lång skoglig kontinuitet. Det finns därför anledning att studera möjligheterna till att med fjärranalys urskilja dessa bestånd i landskapet och det skulle också finnas ett värde i att kunna göra detta med jämna intervall för att övervaka hur många av dessa bestånd som till exem-pel försvinner över tid till följd av slutavverkningar. Som ett första steg mot att göra detta använder denna studie data från två fjär-ranalysmetoder, stereomatchade flygbilder och flygburen laserskanning (ALS), för att undersöka huruvida det är möjligt att med en automatiserad metod skilja tydligt fullskiktade och tydligt enskiktade bestånd från varandra och vilka metri-ker som är mest användbara. Lantmäteriet tillhandahåller rikstäckande data från både stereomatchade flygbilder (produkten Ytmodell från flygbilder) och ALS. För stereomatchade flygbilder finns fördelen att flygbilder tas över hela Sverige med jämna intervall, medan rikstäckande laserskanning har genomförts endast en gång. Studien är genomförd på 30 bestånd i Västernorrlands och Jämtlands län, i mitten av Sverige. Resultaten visar att båda fjärranalysmetoderna har potential att användas till klassificeringen, men att ALS särskiljer beståndstyperna bäst. Klassningsnoggrannheten är för ytmodellen 77 % och ALS 90 %. För båda fjär-ranalysmetoderna gav en kombination av mått på maxhöjd och relativ medel-standardavvikelse i höjdled de bästa resultaten i klassificeringen. Även om stu-dien är gjord på ett litet stickprov vilket begränsar slutsatserna som kan dras från resultaten, kan resultaten ses som ett tecken på att det finns anledning att vida-reutveckla denna metod. Riksskogstaxeringen har inventeringsdata från provy-tor spridda över hela landets skogsmark, med bland annat koordinater för pro-vytecentrum och diameterfördelningar, vilket potentiellt gör det möjligt att vi-dareutveckla metoden för att klassificera större områden.