Namibiska vildhästar : faktorer som påverkat övergången från domesticerad till feral ökenhäst

Abstract: Arbetet syftar till att undersöka de namibiska vildhästanas ursprung och vilka faktorer som bidragit till att de överlevt i Namibias öken i mer än 100 år. Vidare har även hästarnas behov av människan, populationens livsvillkor samt hur populationen vidare bör förvaltas undersökts. Trots att teorierna om hästarnas ursprung är många har genetiska studier visat att den ferala flocken av namibiska vildhästar härrör från domesticerade hästar av arab-typ, eventuellt med sitt ursprung från ett stuteri en gång drivet av Emil Kreplin. Genom historiens förlopp har hästarna utvecklats i ett isolerat område under hårt selektionstryck från miljön, såsom påverkan av perioder av torka, svält och predatorer. Detta i kombination med deras genetiska bakgrund anser jag vara det som gett dem deras ökenadapterade beteende och fysiologiska mekanismer. På grund av sin unika bakgrund har hästarna blivit en populär population att studera på hög nivå, men även ett attraktivt turistresemål som generar ekonomiska intäkter till Namibias turistindustri. Idag finns hästarna att beskåda i Naukluft Park i Namibia och besöks årligen av tusentals turister. De senaste fem åren har det område i Namibia som hästarna lever i utstått en svår period av torka, vilket medfört att naturliga vattenkällor torkat ut och vegetationen försvunnit. Då hästarna stängslats in av staket och öken kan de inte heller vandra ut från nationalparken. Torkan har, i kombination med att antalet hyenor uppförökats i parken, orsakat en drastisk nedgång av antalet hästar, vilket fått till följd att en ny genetisk flaskhals i populationen inte längre går att undvika. Då problemet diskuterats under lång tid av olika grupper i samhället har lösningen blivit mer eller mindre komplicerad. De namibiska vildhästarnas egen officiella organisation, Namibia Wild Horses Foundation, vill flytta hästarna till säker betesmark till dess att regnet återkommit och hästarna har möjlighet att klara sig själva igen. Organiserade grupper från turistindustrin vill istället flytta antingen hästarna eller hyenorna från området, då inträde av nya flockar av hyenor skulle vara lättare att kontrollera samt påverka turismen i lägre grad. Den ansvariga myndigheten Ministry of Environment and Tourism, står i limbo med ambitionen att fatta ett beslut som innebär det bästa för såväl hästarna som turistindustrin. Som en kortsiktig lösning har man stödutfodrat hästarna såväl som hyenorna för att minska predationstrycket, vilket gett en viss positiv effekt. Beslutsfattandet för vad som skall göras för att rädda hästarna har dock dragit ut på tiden till den grad att läget idag är kritiskt och att antalet hästar är nere på cirka 80 individer med inte ett enda överlevande föl på fem års tid. Den lösningen jag ser på problemet är att populationen av namibiska vildhästar behöver ett starkt stöd på myndighetsnivå för att ta sig ur denna svåra situation. Den behöver övervakas rent genetiskt och ha en god praktisk planering för den fortsatta överlevnaden. Flocken kommer också att behöva fortsätta stödutfodras eller flyttas till bra betesmark för att kunna återhämta sig på populationsnivå. Arbetet pryds även av bilder tagna av den professionella naturfotografen Scott Hurd som tillåtit mig att använda hans bilder.