Ger drank i slaktgrisproduktion positiva effekter på produktionsegenskaper och hälsa?

Abstract: Drank från sprittillverkningen för humankonsumtion har sedan en längre tid använts som foder till grisar men få studier har gjorts inom området. Med hårdare krav på djuromsorg och djurhälsa, både från staten och för ekonomin i lantbrukarens egen produktion, är det intressant att se drankens effekt på produktionsegenskaper och hälsa. Syftet med vårt examensarbete är att utvärdera hur drank fungerar i slaktgrisproduktion med hänsyn till produktionsegenskaper och hälsa. Studien har genomförts som ett fältförsök på gården Björkhem utanför Kristianstad. Tre omgångar grisar med 783 djur i varje omgång (totalt 2349 grisar) har ingått i försöket, som löpt från mars 2012 till januari 2013. I varje omgång fanns en kontrollgrupp samt två försöksled, alla i separata avdelningar. Kontrollgruppen har fått färdigfoder blandat med vatten. I försöksleden har drank ingått i blandningen och övriga komponenter korrigerats för att ge ett likvärdigt näringsinnehåll i alla foder. Försöksled drank två steg inledde med 25 % och övergick efter tio veckor till 45 % drank. Försöksled drank fler steg utfodrades med 25 % drank vid insättningen som successivt ökades med 5 % åt gången (varannan vecka) upp till 45% drank. Detta innebar att grisar som fick drank i fler steg fick mest drank under hela uppfödningsperioden. Av 261 insatta grisar per avdelning märktes ca 145 djur individuellt. Samtliga grisar vägdes på insättningsdagen i grupp på lastbilen och de individuellt märkta vägdes manuellt på våg samt eventuella avvikelser, såsom svansbitning, problem i navelregionen och hälta, noterades. Tio veckor senare vägdes alla individuellt märkta djur igen. Avseende hälsa har vi kontrollerat sjuka djur under uppfödningen, avlivade och självdöda samt slaktanmärkningar. Vid drankutfodring fanns en tendens till fler hjärnhinneinflammationer och en tendens till fler avlivningar på grund av kannibalism vid jämförelse drank/ ej drank. Även om det fanns en statistisk tendens så var förekomsten väldigt lågt i alla försöksled. I vårt försök har vi använt oss av produktionsuppföljningsprogrammet PigWin Slakt. I detta program registreras antal insatta djur, antal slaktade djur, kasserade djur vid slakt, köttprocent, foderförbrukning, tillväxt, dödlighet mm. Vid kontroll av PigWin-siffror kunde man se en tendens till högre foderförbrukning men också högre köttprocent hos försöksledet drank fler steg än hos försöksledet drank två steg. PigWin-siffrorna visade också på att det var en signifikant högre foderkostnad för kontrollfodret. Om man slår ihop de båda drankleden och jämför dem med kontrolledet fanns det en tendens till högre slaktkroppsvikt hos kontrolledet (93,2 kg vs 91,1 kg) trots att omgångstiden var densamma för alla försöksled. Insättningsvikten korrigerades till 30 kg och det gav en signifikant högre korrigerad daglig tillväxt i kontrolledet (988 g vs 963 g). Dock påvisades en signifikant högre foderkostnad för kontrolledet (45 öre per kg tillväxt som motsvarar omkring 40 kronor per gris). Boxrenligheten skiljde sig inte åt mellan försöksleden. Bland de individuellt utvalda djuren fanns ingen signifikant skillnad i spridning av daglig tillväxt när man jämförde alla tre leden mot varandra. När de båda drankleden slogs samman och jämfördes mot kontrolledet kunde man se en tendens till högre daglig tillväxt med kontrollfodret. Vi tycker att vi har fått ett bra och tydligt svar på vår frågeställning: Ger drank i slaktgrisproduktion positiva effekter på produktionsegenskaper och hälsa? Vi kan inte se några signifikanta skillnader som visar att drank ger positiva effekter på tillväxt eller hälsa, enligt vårt försöksresultat.