Recirkulering av restprodukter och gynnande av arbuskulär mykorrhiza : två möjliga faktorer i strävan mot ett hållbart fosfornyttjande?

Abstract: Låg förekomst av växttillgänglig fosfor är en begränsande faktor för grödors tillväxt på många odlingsmarker. Under det senaste århundrandet har odlare i allt högre utsträckning kommit att använda mineralgödsel för att kunna erhålla tillräckligt stora skördar. Råfosfat, som används som råvara vid framställning av mineralgödselmedel, är en ändlig resurs. En framtida brist på råfosfat kan komma att äventyra den globala matsäkerheten. Utöver det är överanvändning av mineralgödsel förknippat med negativ miljöpåverkan, såsom övergödda akvatiska ekosystem. Möjligheter finns dock att effektivisera fosforanvändandet inom jordbruket. Lantbruk, industri och stad producerar kontinuerligt stora mängder fosforinnehållande avfall. Olika restprodukter kan återföras till odlingsmarker i högre utsträckning än vad det idag görs, i strävan att sluta de antropogena fosforkretsloppen. Det här arbetet tar upp ett urval fosforinnehållande restprodukter, där vissa redan idag återförs i stor utsträckning medan andra kan ha potential till att användas i högre grad. Dessa skiljer sig gällande påverkan på markegenskaper, såsom näringskoncentrationer, mullhalt, markstruktur och påverkan på mikroliv. Arbuskulär mykorrhiza (AM) är en vanligt förekommande symbios mellan växter och vissa grupper av svampar som kan gynna växters forsforupptag. Att gynna förekomst av AM inom jordbruket har föreslagits vara en faktor för ett mer hållbart fosfornyttjande. Många biotiska och abiotiska faktorer påverkar förekomst av AM. Arbuskulära mykorrhizasvampar (AMF) missgynnas ofta av förhöjda halter av växttillgänglig fosfor till följd av mineralgödsling. I flertalet av de studier som inkluderats i detta arbete har tillförsel av restprodukter gynnat förekomst av AM, vilket i sin tur lett till gynnande av grödors fosforupptag. Risker med föroreningar som i olika utsträckning förekommer i restprodukter är ett omdiskuterat problem. Vid förekomst av tungmetaller och organiska föroreningar har det konstaterats att mykorrhizakoloniserade rötter i vissa fall kan begränsa bioackumulering av gifter. Många svåröverblickbara faktorer spelar dock in och i vissa fall kan ett ökat upptag av föroreningar istället erhållas. Det verkar därför inte vara ett alternativ att förlita sig på rotkolonisering för att säkra giftfria grödor. Utifrån litteraturen som inkluderats i detta arbete dras slutsatsen att det finns stora möjligheter till att recirkulera fosfor i högre utsträckning än vad det görs idag. Tillsammans med arbuskulära mykorrhizasymbioser kan det bidraga till ett mer hållbart fosfornyttjande. Det kan finnas behov av att utveckla enkla analysmetoder för att kunna analysera jordbruksmarkers AMF-status, så att odlare kan välja rätt åtgärder för att upprätthålla markens AMF-samhällen. Vid förädling av moderna grödor har ibland grödors AMFkompatibilitet försämrats. Därför finns det potential för nutida förädlare att ta fram grödor som är mer kompatibla med AMF. Det är dock viktigt att föroreningshalter i restprodukter hålls under bestämda gränsvärden för att inte riskera att jordbruksmarker och grödor kontamineras. Här kan certifierings- och övervakningssystem ha en roll att spela. Utöver det kan det vara fördelaktigt att använda moderna tekniker för att extrahera koncentrerade föroreningsfria fosfatföreningar ur avfall.