Förbättrad nötköttsproduktion genom korsningar mellan mjölkkor och köttrastjurar

University essay from SLU/Dept. of Animal Environment and Health

Abstract: I Sverige står mjölkraserna för 65% av nötköttsproduktionen, där de vanligaste mjölkraserna är svensk röd och vit boskap (SRB) och holstein. På grund av att antalet mjölkkor har minskat i Sverige under en längre tid råder idag brist på kalvar till den svenska nötköttsproduktionen, vilket har lett till stigande priser för både kött- och mjölkraskalvar. Det har i sin tur under de senaste åren lett till ett ökat intresse hos de svenska producenterna för att använda köttrassemin på mjölkkor, där de vanligaste köttraserna är de tunga köttraserna charolais, simmental, limousin och blonde d’aquitaine och de lättare köttraserna är hereford och angus. Syftet med detta arbete var att studera potentialen för att kunna förbättra slaktkroppstillväxt och slaktkroppsegenskaper (slaktvikt, form- och fettklass) hos avkommor till mjölkkor genom att använda köttrasfäder av olika raser. Datamaterialet i studien erhölls från Kokontrollen i Växa Sverige och där ingick 1 404 758 ungnöt av ren mjölkras (SRB, holstein), mjölkraskorsning (SRB x holstein, holstein x SRB), mjölkras korsad med lätt köttras (angus, hereford) och mjölkras korsad med tung köttras (charolais, limousin, simmental). Djuren i studien hade slaktats under åren 2000-2015 Statistiska analyser genomfördes med hjälp av SAS 9.4 med hjälp av proceduren HPMIXED som är designat för att kunna lösa mixed-models med stora datamaterial. I analysen jämfördes hur slaktkroppstillväxt (g/dag), slaktvikt (kg), formklass och fettklass skiljde sig mellan respektive ras och raskorsning, vilket redovisades separat för djurkategorierna kvigor, stutar, ungtjurar och mellankalvar. Resultaten visar att effekten av köttraskorsning var störst hos ungnötskategorin ungtjurar och minst hos mellankalvar. Det visade sig även att de tunga köttraskorsningarna hade större ökning i slaktkroppstillväxt, slaktvikt och formklass än vad de lätta köttraskorsningarna hade. Framförallt med rasen charolais erhölls en högre tillväxt och slaktvikt jämfört med de rena mjölkraserna, där den största effekten av korsningen erhölls hos ungtjurar och då i kombination med mjölkrasen holstein. Effekten på tillväxt och slaktvikt av att korsa mjölkras med de lätta köttraserna angus och hereford var mindre. Däremot medförde köttraskorsning hos kvigor en högre fettklass, särskilt hos de lätta köttraskorsningarna, jämfört med de rena mjölkraserna. Slutsatsen är att det finns möjlighet att kunna förbättra nötköttsproduktionen genom att använda köttrassemin till mjölkkor jämfört med att slakta avkommor av ren mjölkras.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)