De antropogena hoten mot valhajen (Rhincodon typus)

Abstract: Valhajen (Rhincodon typus) är vår tids största fisk och når ofta en längd av 12 meter. Arten återfinns nära kusten så väl som ute på öppet hav i temperaturer, i varmt till tropiskt vatten. Över 80 % av dess tid spenderas på djup grundare än 20 meter vilket gör den utsatt för bland annat ekoturism, fiske och fartygskollisioner. Dess långsamma mognad gör att även mindre minskningar av dess population kan få betydande konsekvenser för artens fortsatta överlevnad och gör återhämtning av populationsnivån långdragen. Idag är arten klassad som utrotningshotad på IUCN:s rödlista världen över. Vad som behöver göras för att säkerställa dess överlevnad försvåras ytterligare av de brister i kunskap vi i dagsläget besitter. Deras reproduktion och var de befinner sig större delen av deras liv är än idag okänt. Syftet med litteraturstudien är att undersöka de antropogent orsakade hoten mot valhajen, därigenom bedöma om artens fortsatta överlevnad är hotad och eventuella åtgärder för att förhindra dess utrotning. Fiske och bifångst av valhaj är idag det största hotet mot valhaj, det trots förbud i flertalet länder. Idag fiskas valhaj i liten skala lokalt i länder såsom Kenya, där bland annat oljan från deras lever används för att förhindra angrepp av skeppsmask på båtar. Bifångst är relativt ovanligt men sker däremot i alla länder där valhaj återfinns. Mortaliteten är låg men eventuella effekter såsom stress kan påverka dessa individer långsiktigt. Ett totalförbud mot alla valhajsprodukter är att föredra. Nästan 90 % av alla valhajar har erhållit någon typ av skada. Av dessa kan 25 % attribueras till kollision med fartyg. På grund av valhajars tunna subkutana fettlager sjunker de fortare än många andra större marina djur såsom valar. Många dödsfall går därmed säkerligen oupptäckta. I takt med att fler fartyg rör sig i våra hav med både större storlek och ökad hastighet kan en begränsning av farleder behövas då valhajen samlas på kustnära platser. Då valhajen är en filtrerare är den utsatt för bråte som flyter på havsytan, såsom plast. Med en smal matstrupe riskerar även mindre plastbitar att göra stor skada. Dödsfall har setts med plastbitar med en storlek av 5x5 cm. Då mängden plast i havet tros fortsätta öka de närmaste åren är det ett problem som troligen ytterligare kommer att växa. Ekoturism är möjligtvis största hoppet för arten, då en levande valhaj kan inbringa en större ekonomisk vinst än en död. Valhajars respons på turism varierar från undvikande beteende till ogiltighet. Begränsningar för ekoturism bör sättas för att säkerställa minimal mänsklig påverkan, framförallt då ekoturismens långsiktiga påverkan inte ännu är utträtt Människan är det största hotet mot valhaj i nuläget. Trots redan genomförda åtgärder såsom förbud av fiske kan, om inte ytterligare åtgärder tas, arten riskera att dö ut i en alltför snar framtid.