Antarctica - no man's land, all man's problem. Environmental aspects of Antarctic tourism

Abstract: På den antarktiska kontinenten finns värdefulla och i princip oexploaterade naturtillgångar. Dess geostrategiska betydelse och potentiella rikedomar gör Antarktis attraktivt för både forskare och företag. Storbritannien gjorde som första land suveräna anspråk på en del av Antarktis år 1908. Flera andra länder följde exemplet, vilket resulterade i ett ökat internationellt intresse för kontinenten. För att förhindra politiska konsekvenser av den osäkra juridiska situationen och bevara Antarktis signerade de sju staterna som hade gjort territoriella anspråk Antarktisfördraget. Traktaten blev startskottet för byggandet av nationella forskningsstationer på Antarktis, vilket skapade uppmärksamhet världen över och snart följde turisterna efter. Idag har 50 stater anslutit sig till fördraget och olika tillägg till den ursprungliga traktaten innehåller ett starkt miljöskydd, något som saknades tidigare. Trots den stora anslutningen har regimen kring Antarktisfördraget utvecklas helt utanför FN och endast 28 stater är fullvärdiga medlemmar. Regimen är svår att definiera juridiskt och flertalet länder i tredje världen vill definiera fördraget enligt principen om mänsklighetens gemensamma arv, vilket skulle innebära att kontinentens skyddas från exploatering och att eventuell resursfördelning sker genom ett gemensamt ledningssystem. Det står klart att det nuvarande systemet inte utgör en del av mänsklighetens gemensamma arv och möjligheten att driva igenom denna förändring inom fördraget är minimal. För att undvika att utomstående stater tar saken i egna händer är det viktigt att regimen kring Antarktis utvecklas. Nödvändiga förändringar innebär att möjligheten att bli fullvärdig medlem öppnas upp och att staterna kan ställas till svars inför ett gemensamt internationellt organ. Det är också nödvändigt att den juridiska situationen på Antarktis tydliggörs. Mänsklig påverkan från turistfartyg kan vara mångfacetterad och inom området miljöpåverkan för skeppen med sig främmande arter, avloppsvatten och sopor. Med ett ökat antal större fartyg i regionen finns alltid risken för en olycka, vilket skulle kunna resultera i katastrofala skador på havsmiljön. För att undvika negativ miljöpåverkan från den Antarktiska turistindustrin bör diverse sjöfartsregler införas, tillsammans med en större begränsning av turismen och förbättrade inspektioner och kontroller. Det är också viktigt att försiktighetsprincipen och turismens samlade påverkan beaktas i alla beslut. Genom att Antarktisfördragets medlemmar och turistindustrins företrädare IAATO samarbetar kring regelverken ökar chanserna att de välbehövliga förhållningsreglerna tillämpas brett bland aktörerna.