Död ved i Nordöstra Finlands tallskogar : restaurering ur ett Fennoskandiskt perspektiv

Abstract: Död ved är en stor bristvara i dagens industriellt skötta skogar. Detta ger stora konsekvenser på många vedlevande organismer som behöver död ved för att kunna leva och föröka sig, något som gör att många av dessa organismer idag är rödlistade. Skogsbränder är något som idag också är allt ovanligare och sker enbart i liten skala under kontrollerade förhållanden. Branden är ett viktigt och naturligt inslag i boreala skogar som gör att många brandgynnade organismer också är rödlistade. En finsk studie har gjort uppföljningar på en långtidsstudie där man har utfört fyra olika restaureringsmetoder i syfte att bland annat öka mängden död ved i Pahamaiilmas tallskog. Två av dessa restaureringsmetoder innefattade bränning i syfte att skapa högre diversitet hos den döda veden samt gynna brandgynnade organismer, ytterligare två restaureringsmetoder där stormfällning simulerades utfördes. Dessa fyra metoder jämfördes mot obehandlade kontrollytor. I den här studien undersökte vi vilken restaureringsmetod i den finska studien som gav högsta diversitet av död ved då vi tror att en hög diversitet gynnar fler organismer enligt bland annat öbiogeografisk teori. Resultaten visade på att de två metoder med bränning gav högst diversitet hos den döda veden men också mängd, både vad gäller antal klasser och antal död ved. Kontrollen hade lägst antal klasser men låg ändå högst vad gäller diversitetsindex. Resultatet i studien bekräftade slutligen vår hypotes om att bränning ger högre diversitet vid skoglig restaurering.