Bakteriologiska fynd hos diande grisar med artrit

Abstract: Infektiös artrit är en vanlig orsak till antibiotikabehandling av diande grisar, både i Sverige och i andra länder. Tidigt insatt behandling är viktig för att lederna inte ska få bestående skador. För att behandlingen ska ge önskad effekt får inte bakterien som orsakar infektionen vara resistent mot den aktuella substansen. Förvärvad antibiotikaresistens innebär att en bakterie överlever att utsättas för en antibiotikasubstans i en koncentration som i normala fall skulle döda den. En bakterie som förvärvat resistens mot tre substanser eller mer räknas som multiresistent. Nyfödda och diande grisar kan utsättas för patogena bakterier på många olika sätt. Förutom navelinfektioner och hudsår efter kirurgisk kastrering så har de känslig hud som lätt skrapas upp mot golvet när de diar och därefter kan miljöbakterier infektera såren och sedermera spridas till lederna antingen lokalt eller hematogent, ifall grisen får en bakteriemi. I vissa fall slipas även tänderna vilket, om pulpan blottas, också kan utgöra en infektionsport för bakterier. Flera bakteriearter utgör en del av suggans normalflora och kan även infektera smågrisarna via tonsillerna. De studier som finns som undersöker vilka bakterier som orsakar infektiös artrit hos diande grisar är få och inaktuella, varför det finns ett behov av uppdaterad kunskap om bakteriella agens och deras resistensmönster. Denna studie har undersökt leder från 130 diande grisar som avlivats på grund av misstänkt ledinflammation. Två leder från varje gris har öppnats sterilt och provtagits för aerob och anaerob bakteriologisk odling och utvalda aeroba isolat har sedan resistensbestämts. Lederna bedömdes också makroskopiskt med avseende på patologiska förändringar kopplat till artrit. Tjugofyra av de provtagna lederna utan makroskopiska tecken på artrit fungerade som kontroller. De aeroba bakterier som hittades i måttlig till riklig renkultur var Streptococcus (S.) dysgalactiae subsp. equisimilis, Staphylococcus (S.) hyicus, Streptococcus canis, Staphylococcus aureus, Streptococcussuis och Escherichia coli. Anaeroba bakterier kunde påvisas från 24 ledprover, totalt 26 isolat inkluderande fem olika arter och fyra isolat som inte kunde identifieras. Påvisade anaeroba bakterier var Clostridium perfringens, Fusobacterium necrophorum, Peptoniphilus indolicus, Bacteroides pyogenes samt Bacteroides fragilis. Penicillinresistens förekom hos 53 av 145 resistensbestämda isolat, varav 46 var isolat av S. hyicus, fem var S. aureus, ett var S. suis och ett var E. coli. Av dessa 53 isolat var 21 resistenta för ytterligare minst en substans medan fem var multiresistenta, det vill säga resistenta mot tre eller fler olika antibiotikasubstanser. Övriga antibitotikasubstanser mot vilka resistens påträffades var trimetoprimsulfametoxazol, klindamycin, erytromycin, tetracyklin, oxacillin, fusidinsyra, enrofloxacin, cefalotin, amoxicillin/klavulansyra, cefalexin samt ampicillin. Resultaten tyder på att de bakterier som oftast orsakar infektiös artrit hos diande grisar är S. dysgalactiae subsp. equisimilis och S. hyicus, vilket stämmer överens med tidigare studier. Alla isolat av S. dysgalactiae subsp. equisimilis som resistensbestämdes var penicillinkänsliga, men av S. hyicus-isolaten var däremot mer än 70 % penicillinresistenta. Detta tyder på att penicillin kanske inte är lämpligt för att behandla en stor del av de diande grisar som får infektiös artrit.