Radiologiska och artroskopiska fynd hos hundar diagnosticerade med fragmenterad medial coronoidprocess och osteochondros i armbågsleden : samt resultat från SKK-screening

Abstract: Syftet med studien var att beskriva radiologiska och artroskopiska fynd hos hundar diagnosticerade med fragmenterad medial coronoidprocess (FMCP) och osteochondros (OC) i armbågsleden samt att kartlägga hur många av dessa som hade ett ED-resultat registrerat hos Svenska kennelklubben (SKK). Data samlades in retrospektivt från journaler mellan 2004-2014. Totalt ingick 80 artroskopierade armbågsleder från 59 hundar. Operationsberättelsen i journalen bedömdes i efterhand av en kirurg (ABE) med avseende på eventuella påvisbara utvecklingsrubbningar och broskdefekter i leden. Broskdefekterna bedömdes utifrån en modifierad Outerbridgeskala. Röntgenbilder tagna i samband med det kliniska besöket bedömdes på nytt av en radiolog (KH) med avseende på om patologiska fynd kunde påvisas eller inte. Medianålder vid röntgentillfället var 8,5 månader med en variation mellan 5 och 101 månader. Grad av eventuella periartikulära osteofyter, subtrokleär skleros samt förändringar på mediala coronoidprocessen och humerus mediala kondyl noterades. Chi-square test användes som statistisk analysmetod för att beräkna eventuell skillnad mellan fördelning av graden av periartikulära osteofyter mellan de olika utvecklingsrubbningarna. ED-resultat samlades in från SKK:s avelsdatabas och samtliga hundar var över ett år när SKK:s data samlades in till studien. Resultatet av studien visade att 6 av 80 (7,5 %) armbågsleder var normala på röntgen. Dessa konstaterades ha FMCP utan lösa fragment vid artroskopi. Totalt hade 19 leder (23,8 %) inte några påvisbara periartikulära osteofyter på röntgen, 13 av dessa hade andra radiologiska förändringar. Subtrokleär skleros påvisades i totalt 56 (70,0 %) av lederna, varav tolv hade subtrokleär skleros som enda radiologiska fynd. FMCP var det vanligaste fyndet vid artroskopi och kunde ses i 56 (70,0 %) armbågsleder. Totalt 71 (88,8 %) av lederna graderades 3 eller högre på den modifierade Outerbridgeskalan. En signifikant skillnad i fördelning av storlek på periartikulära osteofyter kunde ses mellan de olika artroskopifynden. Av de 53 rashundarna i studien hade 30 (56,6 %) inget ED-resultat registrerat hos SKK, 22 av dessa var yngre än tolv månader vid röntgentillfället. Fyra hundar (7,5 %) hade ett preliminärt ED-resultat och 19 (35,8 %) hade ett officiellt ED-resultat. En tredjedel av de officiella resultaten var ED grad 0. Slutsatsen var att mer än hälften av hundarna med artroskopiskt diagnosticerad FMCP eller OC i studien saknade ett ED-resultat hos SKK. Information angående tidigare armbågsledsoperation rapporterades inte alltid till SKK. Resultaten tyder på att det bör skapas eller ändra rutiner som ser till att diagnosticerade fall av ED rapporteras in till SKK och att medvetenheten och förståelsen om varför ED-screening genomförs måste öka. Mer utbildning av veterinärer, djursjukskötare, uppfödare och djurägare behövs. Ett fåtal hundar i studien hade inte några radiologiska förändringar vilket tyder på att röntgenbilder kan vara normala hos vissa fall av ED. Hundar utan radiologiska fynd med fortsatt klinisk misstanke om ED måste följas upp. Subtrokleär skleros var ett vanligt radiologiskt fynd och ytterligare studier av armbågsleder med och utan ED kan hjälpa till att utreda värdet av dessa radiologiska förändringar för att upptäcka ED. De radiologiska förändringarna i studien kunde inte förutsäga den artroskopiska diagnosen FMCP eller OC.