Förvaltning av offentliga skogsfastigheter : strategier och handlingsplaner

Abstract: I Sverige finns det 290 kommuner varav majoriteten äger skogsfastigheter. 60 procent av den urbana skogen ägs av kommuner, vilket betyder att strategin för förvaltning av de offentliga skogsfastigheterna får betydelse för säkerställande av bland annat frilufts- och rekreationsområden men även som markreserv för framtida exploatering. Enligt kommunallagen är det upp till varje kommun att formulera strategier för hur förvaltningsarbetet ska utformas och genomföras. Eftersom kommunernas uppgift är bred med ett konglomerat av uppdrag och tjänster konkurrerar ofta olika krafter inom organisationerna med varandra, vilket kan orsaka implementeringsproblem. För en del kommuner kan det innebära att förvaltningen av offentliga skogsfastigheter åsidosätts. Därför behövs det en ökad lokal och nationell uppmärksamhet då de offentliga skogsfastigheterna är invånarnas samfällda egendom. Studiens övergripande syfte är att identifiera och beskriva strategier och handlingsplaner hos olika kommuner för förvaltning av offentliga fastigheter. Vidare är syftet att se hur kommunala strategier för offentliga skogsfastigheter ser ut, i vilken grad beslutsprocesser är metodiskt genomförda, vilka mål och målsättningar som finns, vilken skoglig kunskap som finns hos kommunerna samt hur förvaltningsarbete kan förbättras och utvecklas. Studiens undersökningsobjekt är Växjö, Uddevalla, Sollentuna, Sandvikens och Piteå kommun. Eftersom forskningsområdet är relativt outforskat och det inte finns så mycket färdig teoribildning har den kvalitativa metoden grundad teori använts. Genom intervjuer med personer på olika hierarkiska nivåer hos de fem olika kommunerna har material samlats in. Den grundade teorin utgår från empirin och kan genom datamaterial generera ny teori. En viktig ansats i metodarbetet är att det inledande arbetet, i största möjliga mån, ska ske förutsättningslöst. För att undvika att styra arbetet mot redan etablerade teorier och begrepp tillkommer en litteraturstudie i avsnittet för analys och diskussion. Etablerade teorier och begrepp används för att styrka den genererade teorin. Metoden skiljer sig från andra metoder där man vanligtvis utgår från etablerad teori som sedan testas i empirin. Resultatet visar att utformningen av kommunernas förvaltning av skogsinnehavet skiljer sig åt och att det finns brister inom strategiarbetet hos flera kommuner. Målformulering, strategisk utveckling, måluppfyllelse, uppföljning och säkerställande av utförda åtgärder, funktioner i organisationen för resursutnyttjande är kärnkategorier som tagits fram för att identifiera och beskriva strategier hos kommunerna. Resultatet visar att ändamålet för de offentliga skogsfastigheterna skiljer sig åt mellan förvaltare, högre tjänstemän och politiker. Två av kommunerna har formellt antagna skogspolicys där det finns övergripande strategier för de offentliga skogsfastigheterna. Högre tjänstemän och politiker kände dock inte till antagna policys som ligger till grund för operativa beslut som fattas i skogsförvaltningens dagliga arbete. Hos en kommun finns en mycket kort övergripande plan men det är oklart om den har antagits i någon nämnd. Den är inte tillräckligt utförlig för att kunna användas som policy till kommunens strategiarbete. Hos en kommun finns ingen formell antagen policy. Förvaltaren har arbetat under flera år med att ta fram en policy men den är fortfarande under arbete. Arbetet sker enligt en naturvårdsplan som förvaltaren tagit fram. Hos den femte kommunen finns ingen skogspolicy utan arbetet sker utifrån en skogsbruksplan. Operativa och strategiska beslut fattas av tjänstemän inom skogsförvaltningarna. Resultatet visar att kommunikationen och återkopplingen mellan förvaltningen av de offentliga skogsfastigheterna och den övriga kommunala verksamheten är låg. Det är förvaltarna själva som formulerar mål och bedriver arbetet inom de offentliga skogsfastigheterna. Studien visar att det behövs gemensamma och tydliga riktlinjer för mål och strategier för innehavet av de offentliga skogsfastigheterna. För att förbättra och utveckla flera steg inom strategiarbetet behövs samordnade exkursioner i fält för förvaltare, högre tjänstemän och politiker. Nätverkande mellan olika kommuner rekommenderas för att bland annat kunna ge samhörighet, lärande och kunskap i organisationerna.