Biologisk mångfald i infrastrukturen : en litteraturstudie

Abstract: Denna litteraturstudie behandlar ämnet biologisk mångfald i infrastrukturen, längs med banvallar och vägkanter och kraftledningskorridorer. Studien är indelad i en svensk samt en internationell del. Infrastrukturkorridorer har visat sig vara lämpliga habitat för växter och pollinerande insekter. Då forna hävdade gräsmarker minskar i länder världen över krävs det nya lämpliga habitat. De habitat som infrastrukturen tillgodogör efterliknar på många sätt de hävdade gräsmarkerna från förr, ofta sköts de sparsamt och med metoder som efterliknar de forna skötselmetoderna. Hamling, fagning, bete, slåtter samt störningar som exempelvis bränningar är någonting som gräsmarksväxter anpassat sig till. Dessa små värmeälskande växter är konkurrenssvaga och föredrar näringsfattiga habitat som hävdade gräsmarker erbjuder. Den näringsfattiga jorden med hög solinstrålning är på så vis missgynnande för mer högväxta arter. Grönytorna i infrastrukturen utgör därför lämpliga habitat och innehar bevarandevärden. Det är av vikt att anpassa skötselmetoderna på ett sätt som kan gynna biodiversiteten i landskapen ytterligare. Genom en anpassad skötsel blir de befintliga biotoperna i infrastrukturen än mer gynnsamma och på så sätt kan även arbetet med att bevara biologisk mångfald påverkas positivt. Den beräknade ytan infrastruktur, (vägkanter, banvallar och kraftledningskorridorer) i Sverige har uppskattats till cirka 374 000 hektar. Den slutsats jag dragit är att det är av största vikt vilken typ av skötselmetod man väljer för att gynna och bevara biodiversiteten i infrastrukturen. Det är även viktigt att anpassa skötseln till de arter som finns i biotopen samt att genom en korrekt anpassad skötsel fungerar biotoperna i infrastrukturen som goda och positiva habitat för växter och pollinerande insekter. Men jag anser att fler undersökningar bör utföras för att kunna säkerställa denna slutsats.