Hotade arter i tallmiljöer på Sveaskogs mark i Västerbotten och Norrbotten : skötselförslag och analys av potentiell habitatutbredning

Abstract: Skogens biologiska mångfald hotas främst genom den påverkan som människan har på naturen. Skogsbruk och bekämpning av skogsbränder leder bland annat till att landskap och habitat fragmenteras samt att mängden död ved minskar i skogen. Naturvårdsverket och länsstyrelser arbetar inom ramen för de nationella miljömålen med åtgärdsprogram för hotade arter. Detta som ett led i arbetet med bevarandet av den biologiska mångfalden. Många hotade arter har en dålig spridningsförmåga, därför krävs planering utifrån ett landskapsperspektiv där stora sammanhängande områden sätts av och restaureras. Metoder som naturvårdsbränning eller andra skötselåtgärder kan användas för att skapa rätt habitat och substratkvaliteter. Målsättningen med projektet var att tillämpa tre åtgärdsprogram med ett urval av arter som är knutna till tallmiljöer i Norrbotten och Västerbotten genom att: 1) sammanställa arternas ekologi 2) analysera var arterna har sin potentiella habitatutbredning på Sveaskogs mark i Norrbotten och Västerbotten 3) peka ut områden som har den största potentialen för att genom skötsel skapa habitat för arterna 4) ge exempel på hur restaureringsåtgärder kan genomföras. Arternas ekologi studerades och utbredning av potentiellt habitat analyserades i ArcGIS. Utifrån det potentiella habitat som identifierades genomfördes en landskapsanalys i ArcGIS. Exempel på skötselförslag utarbetades. Arterna som ingår i studien är knutna till liknande habitat; äldre naturlig tallskog. Sex av åtta arter är beroende av olika typer av död ved. Fem av åtta arter kräver ljusa och värma habitat. Vissa arter hade stor andel överlappande habitat med varandra. Alla vedlevande skalbaggar utom stubbfuktbaggen har 100 % överlappande habitat med skrovlig flatbagge. Därmed gynnas skrovlig flatbagge av att områden skyddas för de övriga arterna som ingår i studien. Av totalt 142 177,6 ha potentiellt habitat är 38 % redan skyddat. 24 kluster pekades ut som prioriterade områden, totalt 1 829,1 ha. I dessa områden kan naturvårdsbränning eller alternativa skötselmetoder som presenteras i studien praktiseras för att skapa lämpligt habitat och substrat för arterna. Alternativa metoder bör tillämpas så att de kan utvärderas. Dessa metoder kan utgöra ett alternativ till naturvårdsbränning i områden där det är svårt att bränna. Områdena som presenteras i studien är högst prioriterade eftersom att de 1) har det bästa läget i landskapet 2) utgör stora sammanhängande arealer 3) har potential att hysa flera hotade arter 4) anknyter till befintliga avsättningar med höga ekologiska kvaliteter. Därför kan dessa områden om de skyddas och/eller restaureras bidra till att Sveaskogs naturvårdsarbete förbättras.