Symptom och undersökningsfynd hos hundar med tecken på polyartrit : en retrospektiv fallstudie

Abstract: Immunmedierad polyartrit är en typ av ledsjukdom som karaktäriseras av hälta och ledsmärta. Sjukdomen kan yttra sig på olika sätt. Vissa individer drabbas av akut systemisk sjukdom med feber och trötthet i kombination med kraftig, tydligt palperbar ledsvullnad och smärta. Andra individer uppvisar endast lindriga och mer kroniska tecken på sjukdom i form av beteendeförändringar och subtil hälta. Detta gör att diagnosen kan vara svårställd och sjukdomens incidens är troligen underskattad. I nuläget saknas beskrivning av hur sjukdomsbilden vid kroniska, långvariga presentationer av immunmedierad polyartrit utvecklas över tid, både avseende symptom och kliniska undersökningsfynd. Syftet med denna retrospektiva fallstudie var att sammanställa och undersöka relevansen hos djurägarbeskrivna symptom och kliniska undersökningsfynd hos hundar som utifrån den kliniska sjukdomsbilden fått diagnosen immunmedierad polyartrit. Totalt 95 hundar inkluderades i studien, där alla undersökts av samma veterinär. Av dessa kom 69 hundar på återbesök och för dessa sammanställdes uppföljande symptom och undersökningsfynd samt kompletterande diagnostiska undersökningar, behandling och behandlingsresultat. Detta för att kunna följa utvecklingen av symptom och undersökningsfynd, för att se om dessa var lämpliga för att beskriva en förändring av sjukdomsbilden över tid. Frågeställningen var om förekomsten av symptom och undersökningsfynd förändrades mellan två undersökningstillfällen. Målet var att genom beräkning med McNemars test undersökta förekomst av skillnad i uppkomst/upphörande av symptom och undersökningsfynd mellan besöken. Hypotesen var att antalet individer som blev av med ett symptom skulle vara fler än antalet individer som fick symptomet mellan de två besöken. De symptom och undersökningsfynd som förändrades, det vill säga som upphörde i större utsträckning än vad de uppkom skulle kunna användas för att följa förbättring av sjukdomstillståndet över tid. Resultatet visade att förekomsten av alla symptom och 94 % av de kliniska undersökningsfynden minskade mellan de två besöken. Detta tyder på att hundarna generellt var bättre vid det andra besöket, vilket indikerar att hundarna svarat på behandling eller att sjukdomen trots behandling har ett cykliskt förlopp. Det enda undersökningsfyndet som förekom i större utsträckning vid andra besöket var generell muskelatrofi, vilket skulle kunna bero på att ett flertal hundar stått på kortisonbehandling mellan besöken. Vid beräkning med McNemars test sågs att 7 av 9 symptom och 9 av 17 undersökningsfynd upphörde i större utsträckning än vad de uppkom mellan de två besöken. De symptom och undersökningsfynd som försvann i större utsträckning i samband med att hundarna blev bättre skulle kunna vara användbara parametrar att följa vid utvärdering av sjukdomsförloppet hos en hund med polyartrit. Detta bör dock studeras vidare under mer systematiska former.