Djursjukskötares upplevelser av postoperativ omvårdnad av bukopererade kolikhästar, med fokus på vätsketerapi, motion och utfodring

Abstract: Bukoperation till följd av kolik är vanligt förekommande på större hästkliniker och potentiellt kan en individanpassad omvårdnad bidra till optimal återhämtning och minska risken för postoperativa komplikationer. På grund av en brist på forskning och är det inte fastställt vad som är lämplig omvårdnad för bukopererade kolikhästar. Det arbetas istället efter beprövad erfarenhet och i de fall det finns vetenskaplig evidens. Syftet med detta arbete var att få en uppfattning om hur några svenska djursjukskötare upplevde eftervården av bukopererade kolikhästar på sina arbetsplatser på svenska hästkliniker med avseende på vätsketerapi, motion och utfodring samt vilket stöd det finns i litteraturen med fokus på samma aspekter. Enligt tillgänglig litteratur är intravenös vätsketerapi av betydelse i den postoperativa perioden för att undvika komplikationer som dehydrering och postoperativ ileus, men risk för övervätskning finns också. Lidokain är ett läkemedel som rutinmässigt ges i samband med intravenös vätsketerapi till bukopererade hästar postoperativt, främst i syfte att stimulera tarmmotoriken, men studieresultaten beträffande effekten varierar. Även kontrollerade promenader för hand implementeras rutinmässigt i den postoperativa omvårdnaden av bukopererade kolikhästar enligt litteraturen. Promenader kan eventuellt bidra till ökad tarmmotilitet samt ökat välmående för hästen, men vetenskaplig evidens saknas. Forskning tyder på att tidig näringstillförsel kan främja hästens återhämtning med få komplikationer, men utfodringen bör anpassas efter individen och vilka tecken på komplikationer den eventuellt uppvisar. Tre svenska djursjukskötare med erfarenhet av omvårdnaden av bukopererade kolikhästar intervjuades i detta kandidatarbete. På två av tre kliniker motionerades hästarna postoperativt enligt respondenterna och på den tredje kliniken skedde det endast i undantagsfall. Enligt två av tre respondenter påbörjades utfodringen postoperativt till de här hästarna först ett dygn efter operation medan den tredje respondenten angav att utfodringen efter vissa ingrepp kunde påbörjas tidigare. Enligt två respondenter administrerades intravenös vätska till alla bukopererade kolikhästar och den enligt den tredje respondenten så administrerades det till nästintill alla. Respondenterna var alla involverade i monitoreringen av hästarnas hydreringsgrad. Trots att djursjukskötare själva inte får ordinera behandlingar så kan de bidra med betydelsefull kunskap och observationer gällande patienternas status och återhämtning, och respondenterna ansåg att de kunde bidra till beslut gällande vätsketerapi, motion och utfodring. Detta kandidatarbete kan ge en inblick i hur den postoperativa omvårdnaden av bukopererade kolikhästar ser ut i dagsläget och hur eftervården upplevs av några svenska djursjukskötare. Det finns begränsat med vetenskapliga studier inom området, och ytterligare studier skulle kunna bidra med mer kunskap för att skapa bättre evidens för de omvårdnadsåtgärder som rutinmässigt används på hästkliniker