Rum för barn : ett gestaltningsförslag för Vaksalaskolans skolgård samt omgivande gaturum som ger plats för barn och unga

Abstract: 88% av Sveriges befolkning bor i tätorter, vilket endast utgör 1,3 % av Sveriges totala yta. Urbaniseringstrenden förväntas fortsätta och barns miljöer är de som försvinner först då konkurrensen om ytan är stor. Då barn spenderar majoriteten av sin vakna tid på skolan, får skolgården en allt viktigare roll i barns uppväxtmiljö. En skolgårds kvalitet har en stor effekt på barnens lek, utveckling samt hälsa och en skolgårds kvalitet är beroende av dess storlek. Detta till trots, finns det idag inga lagstadgade riktlinjer kring en skolgårds storlek, vilket har resulterat i att över 40 % av barn går i en skola vars skolgård understiger de forskningsbaserade rekommendationer som finns. Det här arbetet görs för att uppmärksamma vilken effekt marginaliseringen av barns miljöer har på barnen, men även på samhället i stort. Arbetet syftar till att föreslå en gestaltning som prioriterar barns jämlika uppväxtvillkor genom att främja lek samt utmana gaturummets traditionella hierarki. Vidare är syftet att exemplifiera hur en skolgård med svåra förutsättningar kan gestaltas med ökade miljöerbjudanden och rörelsefrihet. Vaksalaskolan, som arbetet appliceras på, har idag ett friytemått långt under rekommendationerna vilket resulterar i konflikter och omfattande slitage. Arbetet undersöker hur Vaksalaskolans skolgård samt omgivning kan gestaltas för ökade lekvärden med samnyttjande som strategi. Arbetet utgår från metoden Research by Design där den vetenskapliga förundersökningen pågår parallellt med gestaltningsarbetet. Metoden tillåter att nya frågor uppkommer under arbetets gång, vilka kan generera nya lösningar. Vidare baseras förslaget till stor del på de gåturer och semistrukturerade gruppintervjuer som anordnades med elever på Vaksalaskolan. Gestaltningsresultatet innebär samnyttjande med delar av Vaksala torg samt Salagatan vilket bidrar till att Vaksalaskolans skolgårds friyta ökar med över 30%. Skolgården får även en gestaltning med ökade miljöerbjudanden i form av flexibla lekelement, sociala platser och lösa föremål, baserat på en teoretisk grund. Resultatet visar exempel på hur barns behov kan prioriteras framför trafik och förtätning genom att låta barnens lek dominera det offentliga rummet. Sammanfattningsvis dras slutsatsen att samnyttjande inte bör användas som argument i en förtätningsstrategi då det tenderar att missgynna barns livsvillkor. Samnyttjande kan dock användas som en krishanteringsstrategi i de fall då en skolgårds förutsättningar inte uppnår de riktlinjer som finns, likt Vaksalaskolan, samt som en strategi för att prioritera barns plats i staden. I förslaget ligger friytan fortfarande under de forskningsbaserade rekommendationerna som finns, då den täta bebyggelsestrukturen förhindrar en ytterligare expandering av skolgårdens yta. Därför förespråkas en lagändring som säkerhetsställer en skolgårds minsta friytemått som ett sätt att skydda barns rätt till jämlika uppväxtvillkor.