Från ruderatmark till ruderatpark : gestaltningsprinciper och utmaningar vid tillvaratagande av ruderatmark

Abstract: I takt med ökad urbanisering och rådande förtätningsideal blir ruderatmarker ofta utpekade som platser lämpade för exploatering. Ruderatmarker är ytor som tidigare störts av mänsklig inverkan, ofta banvallar och gamla industriområden. Syftet med detta arbete är att bredda förståelsen över vad ruderatmarker är, vad de kan användas till samt vilken plats dem fyller i stadens ekosystem. Arbetet ämnar även att se över hur förvaltningen och olika skötselmetoder kan användas för att omvandla ruderatmark till ruderatpark. Genom en litteraturstudie redogör arbetet för hur ruderatmarker kan gynna artrikedom i staden samt hur de kan fungera som kulturhistoriska element i den urbana strukturen. Ruderatmarker är platser vilka ofta åsamkar polariserande inställningar och används därför på olika sätt av olika grupper i samhället. För att få en inblick hur omvandlingen av dessa ytor kan utföras i praktiken presenteras även tre internationella exempel. För att placera detta i svensk kontext har en undersökning av svenska förvaltningsideal utförts som sedan har kompletterats med ett nedslag i en medelstor svensk kommun. Arbetet visar att ruderatmarker har en potential att vara pusselbitar i stadens stadsväv. Det visar även att det finns en del svårigheter vid omgestaltning av ruderatmarker till ruderatparker i praktiken. Medborgarsamverkan, kommunikation och utbildning är viktiga byggstenar för att möjliggöra ruderatmarkers utveckling.