Toxocara canis hos nyfödda valpar : immunologiska faktorer vid överföring från tik till foster

Abstract: Hundens spolmask Toxocara canis är en vanlig parasit hos unga valpar som i värsta fall kan orsaka dödsfall. Smittan sker framförallt intrauterint från den dräktiga tiken som bär inkapslade larver i sina vävnader. Dessa reaktiveras kring dag 40 i dräktigheten och vandrar över placenta till foster. Vid oral smitta kan larver anta två olika vägar i kroppen, antingen den tracheala vandring som krävs för att fullfölja sin livscykel, eller en somatisk vandring där de istället kapslas in i kroppens vävnader i väntan på dräktighet. Vid dräktighet supprimeras immunförsvaret naturligt och tros bidra till en reaktivering av larver i vävnadsarrest, som då vandrar över till valparna. I den här uppsatsen diskuteras vilka mekanismer masken använder sig av för att undvika immunförsvaret i vävnadsarrest, vad reaktivering av larver i vävnaden beror på samt om det finns någon möjlighet att undvika intrauterin smittspridning till valpar. Immunförsvaret mot Toxocara canis är i huvudsak ett Th2 svar med ökade IgE nivåer och eosinofili. Mekanismer som masken använder sig av för att undvika immunförsvaret innefattar bland annat en ömsning av det yttersta lagret av cutikula med eventuella antikroppar, komplement och celler som fäst till det. Parasiten har även immunmodulerande mekanismer såsom en produktion av morfinliknande substanser som kan hämma leukocytproliferation, samt C-type lectins. Dessa tros framför allt blockera bindningen av leukocyter till kärlendotel och därmed hämma de tidiga stegen av inflammation. Det är inte fastställt vad reaktiveringen av larver i vävnad beror på, men den antas vara associerad med de ökade hormonnivåerna hos tiken i samband med dräktighet. Det diskuteras ifall TGF-β agerar som en signalsubstans masken kan känna igen, om det är prolaktin som direkt inducerar reaktivering, eller om en hittills okänd signalväg finns. Även immunsuppressionen vid dräktighet föreslås vara en möjlighet till att larver reaktiveras. Det är osäkert vilka receptorer masken använder och vilka substanser den kan känna igen. Att undvika smittspridning till valpar är svårt i dagsläget eftersom mekanismerna för reaktivering inte är fastställda. Larverna i vävnadsarrest är svåra att komma åt farmakologiskt och den enda nuvarande metoden att säkert undvika överföring från en smittad tik är kontinuerlig behandling med anthelmintika i samband med dräktighet. Forskare hoppas kunna utveckla ett vaccin för att nå larver i vävnaden.