Green public procurement as a policy instrument - Study from a law and economics perspective on the efficiency of using green public procurement to achieve sustainable development in the EU
Abstract: Under 2013 utgjorde värdet av medlemsstaternas offentliga upphandling ungefär 18 procent av deras BNP, vilket gör det till ett kraftfullt verktyg att använda för att främja vissa samhällsmål. Traditionellt sett så har offentlig upphandling använts i ett protektionistiskt syfte för att skydda nationell industri från utländsk konkurrens, vilket är en bidragande faktor till att EU har valt att lagstifta på området för att säkerställa en fungerande inre marknad. Miljöhänsyn i offentlig upphandling var länge misstrodd för att vara en täckmantel för nationella protektionistiska syften. I takt med att miljöpolicy fick en ökad betydelse i EU så förändrades även synen på grön offentlig upphandling (GPP) som ett viktigt instrument för att uppnå miljömässiga såväl som ekonomiska fördelar. Den 11 februari 2014 antogs ett nytt upphandlingsdirektiv av Rådet för att understödja Europa 2020-strategin. Denna ekonomiska strategi formulerades i efterdyningarna av finanskrisen 2008 och ämnade åtgärda brister i EU:s tillväxtmodell genom att fokusera på smart, hållbar och social tillväxt. Europa 2020-strategin identifierade GPP som ett väsentligt marknadsbaserat instrument för att uppnå hållbar tillväxt genom att stödja övergången till en resurseffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Den logiska grunden för främjandet av GPP är att upphandlande myndigheter, som ekonomiskt starka marknadsaktörer, kan forma produktions- och konsumtionsmönster till att verka för en hållbar användning av naturtillgångar vilket främjar både miljön såväl som ekonomin i sin helhet. Syftet med denna uppsats är att, från ett rättsekonomiskt perspektiv, undersöka förutsättningarna för GPP att fungera som ett effektivt policy instrument i betydelsen att verka för en hållbar utveckling, som beskrivet i Europa 2020-strategin. De innovativa lösningarna som presenteras i det nya upphandlingsdirektivet som ett svar på bristerna i det föregående direktivet utgör utgångspunkten för en bedömning av GPP’s effektivitet som det för nuvarande är reglerat. Uppsatsens presentation visar att mobiliseringen av GPP i EU för nuvarande möter en rad hinder. Möjligheten att inkorporera miljökriterier i offentlig upphandling är inte längre ifrågasatt men legaliteten av en enskild användning av GPP beror i stor grad på hur den upphandlande myndigheten formulerar sina miljökriterier. Utformandet av miljökriterier i enlighet med EU rätt som genererar miljömässiga och ekonomiska fördelar är en tekniskt utmanande uppgift som ger upphov till höga transaktionskostnader. De höga transaktionskostnaderna och det komplicerade utövandet av GPP gör att upphandlande myndigheter ofta avstår från att tillämpa miljökriterier, vilket underminerar möjligheten för GPP att verka för en hållbar utveckling. Tillämpningen av GPP varierar också mycket mellan olika medlemsstater vilket antas bero på en brist på politiskt ledarskap och en fragmenterad offentlig efterfrågan av GPP. Det nya offentliga upphandlingsdirektivet presenterar en rad lösningar menade att uppmuntra en utökad tillämpning av GPP bland upphandlande myndigheter genom att underlätta och klargöra dess användande. Indikativa mål har också fastställts av Kommissionen för att ytterligare understryka vikten av en ökad tillämpning av GPP i EU. Denna uppsats visar emellertid på att främjandet av GPP sällan grundar sig i ekonomisk forskning eller studier som fastställer att GPP faktiskt är ett effektivt policyinstrument som kan bidra till att förändra marknaden i en hållbar riktning. Marknadsförutsättningar såsom priskänsligheten hos producenter och konsumenter i förhållande till förändrade marknadspriser kan exempelvis ha en betydande effekt på GPP’s förmåga att åstadkomma en hållbar utveckling och borde därför ingå i en bedömning av dess effektivitet. Därutöver är det frivilligt för producenter att delta i GPP, vilket kan motverka dess målsättning att bidra till en hållbar utveckling då ekonomiska aktörer kan välja att inte delta i GPP om kostnaderna för att uppfylla miljökriterier överstiger de potentiella ekonomiska fördelarna som följer av att vinna en upphandling. Det är också mer troligt att potentiella anbudsgivare väljer att avstå från att delta i en grön offentlig upphandling om miljökraven är högt ställda, vilket ifrågasätter GPP’s effektivitet i förhållande till att generera betydelsefulla miljövinster. Det återstår att se om implementeringen av det nya direktivet i nationell lagstiftning kommer att bidra till en förbättring av de utmaningar som för tillfället möter mobiliseringen av GPP.
AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)