En litteraturstudie om ojämna hovar och dess betydelse för hästars hållbarhet och prestation

University essay from SLU/Dept. of Animal Breeding and Genetics

Abstract: I denna litteraturstudie undersöktes exteriöregenskapen ojämna hovar, dess frekvens, arvbarhet och påverkan på tävlingskarriären. Resultatet visar att ojämna hovar påverkar belastningen på hovarna, vilket leder till att en skillnad i rörelsemomenten kring både kronleden och hovleden uppstår. De strukturer som påverkas mest är den ytliga böjsenan, djupa böjsenan och strålbenet. Utvecklingen av ojämna hovar visade sig inte kunna påverkas med intensiv hovvård, i form av verkning var fjärde vecka från fyra veckors ålder till 27 veckors ålder. Ett beteende som visade sig ha stor påverkan på utvecklingen av exteriöregenskapen ojämna hovar hos föl var frambensställningen vid bete, om ett föl hade som preferens att stå med samma framben placerat längst fram vid bete. Det fanns även två huvudfaktorer som påverkade om föl hade en sådan preferens: mindre huvud och längre ben. Hästar som tävlar på elitnivå har generellt bättre exteriör men frekvensen av ojämna hovar skiljer sig inte signifikant från hästar på grundnivå. De hästar som påverkas mest av ojämna hovar är hopphästar på elitnivå, där en studie visade att ingen häst med ojämna hovar hade en tävlingskarriär länge än tre år. Medelfrekvensen av ojämna hovar hos avelsbedömda svenska varmblodiga ridhästar (SWB) mellan år 1983-1984 och 1988-2005 var 7,1%. Arvbarheten för summan av alla bedömda hovegenskaper skattades till 0,10. Hos avelsbedömda nederländska varmblod (KWPN) hade frekvensen av ojämna hovar ökat från 3,8% år 1990 till 9,4% år 2002. Arvbarheten för exteriöregenskapen ojämna hovar skattades till 0,12 i den nederländska hästpopulationen. Exteriöregenskapen ojämna hovar har sammanfattningsvis visat sig ha svag arvbarhet men med tydliga skillnader mellan avkommor från olika hingstar. Idag bedöms ojämna hovar, vid avelsbedömning av svenska varmblodiga ridhästar, enbart som förekommande eller ej förekommande. Det vore önskvärt att studera egenskapen mer i detalj, i form av en mer vetenskapligt baserad och kvantitativ bedömning, på grund av dess komplexitet och påverkan längre fram i livet. Slutsatsen är att problemet är komplext och påverkas av många faktorer inom både arv och miljö. Därför är det av intresse att utveckla bedömningsmetoder som tar hänsyn till den variation som finns i populationen samt visar hur egenskapen utvecklas, för att på så sätt kunna optimera både forskningsarbete, avelsarbete och skötselråd.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)