TITTA - en metod för att skapa konstruerade perspektiv

Abstract: Detta arbete skrev jag under våren 2011. Anledningen till hela arbetet är min fascination för bilder. Redan under mitt kandidatarbete såg jag hur bilder kan vara till stor hjälp för att aktivera och engagera människor. Jag ville undersöka det vidare och se hur vi som landskapsarkitekter kan använda den konstruerade bilden, perspektivet, för att förmedla våra idéer. Under olika skeden och i olika sammanhang kan vi utnyttja perspektivet för att visa våra idéer över en plats som håller på att gestaltas. Landskapsarkitekter arbetar med objekt som inte finns, vi arbetar med en föreställning om hur det kan bli. Vi måste hela tiden redovisa och beskriva våra tankar för att visa kollegor, beställare och brukare hur en plats kan förändras. Bilder finns överallt omkring oss vilket gör att många är vana vid dem och ofta förstår och kan ta dem till sig. Det gör det till ett ypperligt medium att använda för att visa nya idéer och tankar kring en plats. Det finns mycket forskning kring hur människan upplever bilder och hur bilder påverkar oss. Genom litteraturstudier har jag fått mer kunskap om bilder och bildkomposition. Det mesta som är skrivet är dock riktat till fotografer och till reklambranschen. Därför har jag även haft samtal medyrkesverksamma arkitekter och landskapsarkitekter för att ta reda på hur de använder sig av perspektiv i sin yrkesroll.Genom den teoretiska litteraturstudien och samtalen kom jag fram till ett antal punkter som är viktiga att tänka på när man ska bygga upp och konstruera ett perspektiv. Dessa är;- målgrupp och scenario- mål och bildvinkel- manér- komposition- format- färgGenom att systematiskt gå igenom alla punkter kan man sätta upp en ram för perspektivet. Ramen hjälper dig sen att förhålla dig till bilden och på så sätt bygga upp den. Ramen begränsar på ett positivt sätt genom att inte tillåta alla val vad det gäller färg, form och komposition. På så sätt kan du bli effektivare och snabbare och veta när bilden är klar utifrån din ram. För att applicera den teoretiska kunskapen i praktiken gjorde jag tre undersökande exempel. Det för att själva test hur det blir när man utgår från de olika punkterna och eventuellt kunna justera dem. De undersökande exemplen utmynnade i tre perspektiv med tre olika utgångspunkter, scenario. - möte med en uppdragsgivare, - för de boende på platsen och - medverkande i en tävling. Genom att bestämma innehållet i punkterna skapade jag en ram för vart och ett av perspektiven. Därefter började jag arbeta både med skisser för hand och i datorn för att få fram ett slutgiltigt perspektiv. Genom arbetet med de undersökande exemplen kom jag fram till en modifierad metod som är mer anpassad till arkitektens och landskapsarkitektens arbete med perspektiv. Eftersom vi gör ett perspektiv för att visa upp ett gestaltat förslag är det ytterligare aspekter som vi måste tänka på. Det vi måste ta hänsyn och ställning till är följande punkter;- målgrupp och scenario - mål och bildvinkel - uttryck - bildens helhet - tredjedelsindelningar och horisont- hitta bildens rörelsemönster- färg- tidpunktArbetet med teorin och praktiken tycker jag har fungerat bra och jag har verkligen blivit hjälpt av den metod som jag har kommit fram till. Det har gjort att jag mycket snabbare och effektivare kunnat färdigställt ett perspektiv. Jag har haft en grund att stå på och ett angreppssätt som gjort att jag redan innan haft ett mål. Det finns en speciell målgrupp och ett speciellt syfte med bilden vilket begränsat mina val. Det går till exempel inte tid åt att fundera vilken färgton jag ska använda eftersom jag redan valt det innan med hänsyn till syftet med bilden. Jag har själv använt mig av kollageteknik i mina perspektiv men metoden som jag kommit fram till ska gå att applicera oavsett teknik. Det viktiga är att man har ett klart syfte och mål med bilden och att man tänker på helheten. I de samtal jag har haft har det kommit upp att det är viktigt att skissa för hand för att hitta sin personliga stil. Jag håller med om det men tror definitivt att man kan hitta sin personliga stil i datorn också. Datorn erbjuder ju också möjligheten att blanda olika stilar och verktyg. Det viktiga är inte med vilka verktyg man arbetar utan att det finns en person och en idé bakom förslaget och perspektivet.