Trädsvampborrare i ettåriga tickor : betydelsen av värdsvamparnas släktskap och miljövariabler

Abstract: Trädsvampborrare (Ciidae) är en skalbaggsfamilj som lever i och är viktiga nedbrytare av vedlevande basidiesvampar, så kallade tickor. I en fältstudie har jag undersökt vilka arter av trädsvampborrare som lever i ettåriga tickor med frågeställningen om trädsvampborrarna i större utsträckning väljer närbesläktade värdsvampar än svampar som står långt ifrån varandra fylogenetiskt. Jag har också undersökt hur miljövariabler som tickans solexponering, successionsstadium och höjd över marken påverkar trädsvampborrarnas förekomst och abundans. Som metod har jag samlat in ettåriga tickor i blandskog och på hyggen, och genomsökt dem på vuxna skalbaggar. I åtta arter av tickor hittades sju arter av trädsvampborrare. Fem arter av trädsvampborrarna var i tillräckligt antal för att jag statistiskt skulle kunna räkna på dem, och dra slutsatser om deras värdval: Sulcacis fronticornis, Cis hispidus, Octotemnus glabriculus, Cis boleti och Sulcacis affinis. Dessa arter förekom främst i tickfamiljen Polyporaceae, och då framför allt i de närbesläktade tickarterna Trametes ochracea och i Lenzites betulina. Utifrån dessa resultat och resultat av tidigare studier drar jag slutsatsen att Sulcacis fronticornis, Cis hispidus, Octotemnus glabriculus, Cis boleti och Sulcacis affinis i större utsträckning väljer närbesläktade svampar, men att de även har förmåga att fortplanta sig i andra familjer än Polyporaceae, och även i andra ordningar än Polyporales. Tickor i successionsstadie 3 (döda sedan länge och trasiga av nedbrytning) visade sig vara det successionsstadium med högst abundans av trädsvampborrare. Gällande trädsvampborrarnas förekomst i olika solexponeringskategorier var resultatet signifikant för Sulcacis fronticornis och Sulcacis affinis. S. fronticornis förekomst var högst i kategorin ”öppet”, något lägre i ”halvöppet” och lägst i ”slutet” och S. affinis förekom i öppen och halvöppen, men inte i sluten miljö.