Betydelsen av övernattning på slakteri för förekomsten av slaktskador hos gris och nötkreatur

Abstract: Varje år slaktas cirka 2,5 miljoner grisar och 420 000 nötkreatur i Sverige. Av dessa uppskattas ca 44 % övernatta på slakteri. Att skickas till slakt innebär mycket stress för djuren och slakterimiljön är inte optimal för djurens välfärd eftersom den innehåller för djuren obekanta lukter, ljud och individer. Det är välkänt att framför allt grisar som blandas inför slakt bråkar för att etablera en ny hierarki och då åsamkar varandra hudskador. Det finns även studier som visar att nötkreatur får ett ökat antal blåmärken om de övernattar på slakteriet jämfört med om de inte gör det. Denna studie syftade till att undersöka om det finns något samband mellan övernattning på slakteri och förekomsten av registrerade skador på slaktkroppen. Ett storskaligt svenskt slakteri tillhandahöll uppgifter från djur slaktade under en period av nästan fyra år. Totalt analyserades data från 1 109 051 djur, varav 180 826 nötkreatur och 928 225 grisar. Frekvensen av skador beräknades enligt slakteriets egen registrering av skador på styckdetaljer, uppkomna under slakteriföretagets ansvar, samt ordinarie veterinärbesiktning efter slakt. De sju skadetyper som beaktades var köttskada i filén, ryggpartiet (högrev, entrecote eller ryggbiff), bogen eller bakpartiet (rostbiff, fransyska, rulle, innanlår eller ytterlår), en eller flera köttskador i någon styckdetalj (köttskada totalt), akut trauma och PSE (endast hos gris). Den vanligast förekommande skadetypen hos båda djurslagen var akut trauma, som registrerades hos 0,37 % av grisarna och 1,9 % av nötkreaturen. Totalt 39,3 % av djuren övernattade. Enkla samband mellan skadeförekomst och djurslag, övernattning, kalenderår eller kalendermånad analyserades med hjälp av z-test för proportioner, Chi2-test eller Fishers exakta test. När nötkreatur och grisar analyserades tillsammans fanns ett signifikant positivt samband mellan övernattning och skador (p≤0,001) för samtliga analyserade skadetyper förutom bogskada, där andelen som ej övernattat oftare hade skador. Hos gris var frekvensen av bakdelsskada och köttskada totalt lägre hos övernattande djur medan akut trauma var högre. Hos nötkreatur fanns signifikant samband mellan övernattning och ryggskada, bakdelsskada samt köttskada totalt, där övernattande djur hade en högre frekvens av ryggskador. Hos gris fanns en signifikant skillnad mellan de fyra åren vad gällde filéskada, bogskada, bakdelsskada och köttskada totalt (p<0.001). Det fanns även en signifikant skillnad mellan månaderna för bogskada, bakdelsskada, köttskada totalt och akut trauma. Hos nötkreatur fanns en signifikant skillnad mellan de fyra åren vad gällde ryggskada, bakdelsskada, köttskada totalt och akut trauma (p<0.001). Det fanns även en signifikant skillnad mellan månaderna. Studien talar för att risken för slaktskador i filé, rygg och bakdel hos gris minskar vid övernattning, medan risken för registrering av akut trauma vid veterinärbesiktning av gris ökar vid övernattning på slakteriet före slakten. Hos nötkreatur talar studien för att registrering för ryggskada ökar i samband med övernattning.