Omvårdnad och hantering av tamkanin i klinikmiljö

Abstract: Antalet husdjur klassade som exotiska herbivorer ökar och djurägarna kräver djurvård med bra kvalitet. Kaniner bör behandlas jämlikt med djurslagen hund och katt och erbjudas likvärdig djursjukvård. De utbildningar som finns i dagsläget erbjuder ej tillräckligt med kunskap inom ämnena omvårdnad och hantering av djurslaget kanin. Djursjukskötarprogrammet vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala berör endast kaninens normalparametrar ytligt i en av dess kurser och praktisk hantering av kanin är obefintlig i utbildningen. Utbildningen fokuserar på djurslagen hund, katt och häst då dessa är de vanligast förekommande djurslagen i yrket och är de djurslag som ingår i legitimationen. Med detta som grund genomfördes en enkätstudie under sju veckors tid för att ta reda på vilken kunskap de yrkesverksamma djurvårdarna och legitimerade djursjukskötarna anser sig besitta. Uppdaterad och vetenskapligt baserad information inom ämnena omvårdnad och hantering av djurslaget kanin i klinikmiljö tillhandahålls i en litteraturstudie. Litteraturstudien kan användas som ett stöd för de som arbetar kliniskt för att de skall kunna ta hand om sina kaninpatienter på bästa sätt. De yrkesverksamma ansåg sig ha bristande kunskap gällande praktisk hantering av kanin på klinik, normalparametrar för kanin, sjukdomslära, stressfri miljö för kaniners välbefinnande under klinikvistelse, samt kunskap om kaniners beteende och förmågan att läsa av detta. De uttryckte även att de saknade djupare kunskap gällande det mesta inom omvårdnad och hantering av tamkanin i klinikmiljö, främst för att detta inte behandlats tillräckligt under sin utbildning. De yrkesverksamma ansåg sig besitta mest kunskap om hålltekniker, hur en bur bör inredas samt stressreducering. Den uppskattade kunskapen var något lägre gällande normalparametrar och frågor från djurägare. Varför den uppskattade kunskapen är lägre gällande dessa områden kan bero på att de yrkesverksamma ej har kontakt med denna typ av patient frekvent. De uttryckte även att de upplever att veterinärer ogärna tar emot dessa patienter på grund av bristande erfarenhet och kunskap och att respondenterna då ej får möjlighet att öva. Den stora skillnaden i antal respondenter mellan de två yrkeskategorierna kan dock ge ett missvisande resultat. Det faktum att respondenterna gjorde en subjektiv bedömning av den egna kunskapen, kan bidra till det osäkra resultatet. Det kan även diskuteras hur de yrkesverksamma har erhållit sin kunskap.