Is the critique against the current system of Investment Treaty Arbitration legitimate? A study focusing on the financial crisis in Argentina

Abstract: Detta examensarbete behandlar olika aspekter av internationell investeringsrätt. Bilaterala eller regionala investeringsavtal tillsammans med internationell sedvanerätt reglerar mestadels rättsområdet. Sedvanerätten är inte harmoniserad på området vilket gör den osäker för investerare. För att främja investeringar och göra investeringar säkrare började länder förhandla bilaterala investeringsavtal, BITs, i slutet av 1950-talet. Genom BITs har det blivit möjligt för investerare att väcka talan direkt mot en stat för avtalsbrott. Tvisten kommer i många fall att avgöras genom skiljedom, t.ex. av ICSID. Skiljedom av annan institution än ICSID kommer sannolikt att vara konfidentiell. Det har riktats en hel del kritik mot skiljedomsförfarandet i investeringsavtalen. Gus Van Harten är en av de mest kritiserande författarna. Han hävdar att domstolar, inte skiljedomare, ska lösa tvister som kan påverka allmänheten. Skiljedomsförfarandet i BIT uppfyller inte grundläggande funktioner för tvistlösning, eftersom den brister i ansvarstagande, öppenhet, samstämmighet och oberoende enligt van Harten. Sättet att lösa investeringstvister genom skiljedom är olikt något annat system inom internationell rätt mycket på grund av att systemet ger privata aktörer mycket makt. Van Harten hävdar vidare att det finns en partiskhet till förmån för investerarna. Detta på grund av skiljemännens brist på ämbetsinnehav, vilket gör dem beroende av framtida fall. Då det enbart är investeraren som kan stämma värdlandet dömer skiljedomare till fördel för investeraren för att säkra framtida uppdrag. Han säger också att systemet kan innebära påfrestningar på ekonomin i värdländerna på grund av systemets höga skadestånd och starka verkställbarhet. Systemet möjliggör även för forum shopping enligt van Harten. Det finns många författare och jurister som är positiva till systemet som hävdar att van Harten saknar bevis för vad han påstår. De menar att det fungerar bra, åtminstone om man jämför med det tidigare systemet med diplomatiskt skydd. Vid användning av diplomatiskt skydd är investerarna beroende av hemlandet för att väcka talan mot ett värdland om detta begår brott mot det bilaterala investeringsavtalet. Partiskheten till förmån för investerare som van Harten påstår visas inte genom existerande skiljedomar enligt hans kritiker. För att kunna utvärdera vems argument som är korrekt har en fallstudie av det land med flest skiljedomar emot sig, Argentina, genomförts. Studien visar att van Harten har rätt i mycket av sin kritik, det han påstår är dock överdrivet. Systemet med skiljedomar inom investeringsrätten är fortfarande ungt och utvecklas ständigt. Det har många brister, men är bättre än de förra. Systemet fungerar för bra för att ersättas med ett nytt, ett byte skulle riskera en minskning av utländska investeringar då skyddet skulle vara osäkert.