Planering för fysisk aktivitet : en analys av Hallonbergen 1967-2020

Abstract: Tillgången till platser för fysisk aktivitet i den byggda miljön är viktig för att skapa förutsättningar för en jämlik hälsa hos befolkningen. Ansvaret för den byggda miljön ligger bland annat på kommunerna, genom planmonopolet. I dagens planering förespråkas förtätning som en hållbar lösning på bostadsbristen i Sveriges större städer. Förtätningen leder ofta till minskade utrymmen mellan husen, vilket i sin tur kan påverka hur den byggda miljön kan användas för fysisk aktivitet. Mot denna bakgrund undersöktes vilka ideal och värderingar som styrt planeringen i förtätningen av en stadsdel och hur de skiljde sig från de värderingar som var tongivande när stadsdelen skapades i slutet av 60-talet. Syftet var att ta reda på hur de värden som skapades under 60-talet hotas genom förtätningen av stadsdelen och hur detta påverkade möjligheten att använda den byggda miljön för fysisk aktivitet. För att undersöka detta närmare valdes stadsdelen Hallonbergen som ligger i kommunen Sundbyberg i Stockholmsregionen, som fall för undersökningen. Arbetet utgjordes av en historisk analys och har använt sig av teorier om materialiserade diskurser och paradigm för att förklara hur beskrivningar i planeringsdokument påverkar den byggda miljön. Undersökningen genomfördes genom granskning av kommunala dokument från de senaste femtio åren, med betoning på Hallonbergens tillkomst och dagens planering för förtätning. I dokumenten undersöktes beskrivningar av stadsdelen, för att förstå vilka ideal och målsättningar som tidigare funnits och finns i planeringen av stadsdelen idag. Granskningen av dokumenten kompletterades med rumsliga analyser av stadsdelen, för att förstå hur planeringen materialiserades i den byggda miljön. Undersökningen visar att det i den ursprungliga planeringen av Hallonbergen fanns en omfattande plan för det närliggande utbudet av aktiviteter i stadsdelen. Idag fokuserar kommunen istället på förbättrade möjligheter att ta sig till områden utanför stadsdelen för aktivitet. Planeringen inom stadsdelen är samtidigt inriktad på att skapa en tätare bebyggelsestruktur än den befintliga, för att koppla samman områden. Detta innebär att många av de ytor som ursprungligen planerades för aktivitet i stadsdelen kommer att försvinna. Förtätningen riskerar att skapa sämre förutsättningar för fysisk aktivitet i stadsdelen, framförallt för de grupper i samhället som är mest beroende av sin närmiljö. De dokument som granskats i undersökningen visar att det saknas både kunskap om hur stadsdelen används för aktivitet, och konkreta planer för hur platser för aktivitet ska skapas i framtiden. Studien indikerar att det finns ett behov av att se närmare på vad som händer på enskilda platser i förtätningsprocesser och betonar vikten av att negativa effekter av förtätning uppmärksammas i planeringsdokumenten, för att möjliggöra konkreta åtgärder som kan dämpa sådana effekter.