Placemaking som metod för landskapsarkitekter : en studie av möjligheter och svårigheter

Abstract: Vid skapandet av offentliga rum i urbana miljöer ställs hårda krav på landskapsarkitekter. Den idealiska utformningen ska bidra till en positiv samhällsutveckling där fokus läggs på sociala, ekologiska och estetiska värden. Placemaking har setts som ett verktyg för att nå hälsofrämjande och hållbara mötesplatser som möjliggör för sociala samspel. Samtidigt verkar inte praktiken alltid spegla de teoretiska målen om sociala värden. Genom denna litteraturstudie granskas de positiva och negativa effekterna av placemaking med syfte att utvärdera det som metod för landskapsarkitekter i praktiken. I resultatet presenteras riktlinjer för förhållningssätt till och tillämpning av placemaking med fokus riktat mot yrkesverksamma landskapsarkitekter. Resultatet redovisar ett fåtal punkter som belyser bland annat ökad medvetenhet och förståelse av placemaking, betydelsen av en omfattande medborgardialog samt vikten av socialpsykologiska fenomen. Placemakings komplexitet problematiseras sedan i en diskussion som strävar efter att finna riktlinjer i en fråga som inte har ett entydigt svar. Sammantaget visar diskussionen hur ökad medvetenhet är i dagsläget det mest grundläggande för att nå de positiva effekterna av placemaking.