Shifting the Burden: On the Legal Nature of the EU-Turkey Statement

Abstract: Den 18 mars 2016 publicerade Europeiska Rådet en överenskommelse på sin hemsida. Den blev känd som ’EU-Turkiet-avtalet’ och gick ut på att asylsökande skickas tillbaka från de grekiska öarna till Turkiet. I utbyte får Turkiet bl a ekonomisk kompensation och ökade chanser till visafrihet och EU-medlemskap. Bland allmänheten möttes avtalet av kritik eftersom det överförde ansvaret för asylsökande till Turkiet, ett land med ett nyskapat asylsystem som ofta får kritik för brott mot mänskliga rättigheter. I diskussionerna bland jurister karaktäriserades avtalet istället av dess obestämbarhet. Överenskommelsen hade ingåtts av Europeiska Rådet i strid med fördragen och utan att inhämta Europaparlamentets godkännande. Ifall avtalet skulle vara bindande under folkrätten skulle det innebära att EU:s primärrätt om internationella avtal inte har respekterats. I februari 2017, när frågan skulle avgöras, fann Tribunalen istället att avtalet inte hade ingåtts av EU, utan av medlemsstaterna. Uttalandet möttes av skarp kritik. I den här uppsatsen ges en djupgående förklaring av de här problemen genom att undersöka samspelet mellan juridiska och politiska faktorer. Texten tar upp olika argument för och emot ifall avtalet är bindande och ifall det är EU eller medlemsstaterna som är part till avtalet. Därefter undersöks hur avtalets icke-traditionella form gör det enklare för EU att undvika ansvar för dess ingående och konsekvenser. Sedan förklaras varför avtalet ser ut som det gör. Överenskommelsen är en del av en större utveckling, där mer och mer av folkrätten informaliseras, särskilt återvändandeavtal mellan EU och utomeuropeiska stater. Att ingå ett informellt avtal är dessutom särskilt fördelaktigt när problem snabba lösningar, eller när lösningen är kontroversiell. Turkiet har historiskt haft en ostadig relation till Europa och inom EU fanns ett starkt motstånd till samarbete. Dessutom hade EU ett behov av att snabbt presentera en lösning på ’flyktingkrisen’ 2015. Lösningen blev ett svårdefinierat avtal.