Gynnar stora hyggen ortolansparven? : resultat från en inventering i Västerbotten 2013

Abstract: Ortolansparven (Emberhiza hortulana Linnaeus) är en fågelart som finns över stora delar av Europa i olika öppna biotoper, främst jordbruksmark. Den har minskat dramatiskt i Europa de senaste 30 åren och är en av de fågelarter vars population minskar snabbast. Även i Sverige ses denna förändring och populationen har minskat med cirka 80 % sedan 1975. I Sverige finns arten numera främst på hyggen i Norrland. Trots att huvuddelen av den svenska populationen lever på just hyggen, så är det ett ganska outforskat område och man vet ytterst lite om vilka faktorer som är viktiga för ortolansparvar på hyggen. Syftet med detta examensarbete var därför att undersöka om markbehandlingen efter avverkning påverkade ortolansparvsförekomsten, samt vilka andra hyggesfaktorer som påverkade förekomsten. Undersökningen gjordes genom att inventera förekomsten av revirhävdande ortolansparvshannar på 81 slumpvis utvalda hyggen i Västerbotten. Hyggena varierade i markbehandling, ålder och storlek, men även faktorer som skogsbruket inte kan påverka, exempelvis temperatursumma och bonitet. Förekomsten av lämnad naturvårdshänsyn, samt andelen exponerad jord på hygget undersöktes också. Totalt hittades 11 sjungande ortolansparvars hannar, fördelat på 7 olika hyggen under inventeringen. Ungefär 80 % av de ortolansparvar som hittades fanns på markberedda hyggen och de resterande 20 % hittades på icke markberedda hyggen. Hyggesbrända marker saknade helt förekomst av ortolansparv. Analyser av data visade att hyggesstorleken var den enda variabeln som påverkade förekomsten signifikant, då större hyggen attraherade ortolansparvarna mer. Temperatursumman var nästan signifikant och antydde att områden med högre temperatursumma var att föredra. Utifrån resultatet kunde den hyggeshäckande populationen i Västerbotten uppskattas till cirka 1750 par. På de markberedda hyggen fanns det mest exponerad jord i genomsnitt, vilket anses viktigt för ortolansparvarna när de födosöker. Detta kan förklara varför markberedda hyggen var populärast. Att stora hyggen föredras framför små kan vara på grund av att ortolansparvs hannar ofta uppträder aggregerat, med flera hannars revir bredvid varandra. På små hyggen finns det kanske inte tillräckligt med plats för flera hannar. Ortolansparvarna anses föredra varma, nederbördsfattiga områden vilket kan förklara varför hyggen med högre temperatursomma föredrogs. En reflektion var även att ortolansparvarna verkade utnyttja den kvarlämnade naturvårdshänsynen på hyggena som sångplatser. Populationsskattningen är troligtvis lite i underkant, men stämmer ändå någorlunda väl överens med tidigare gjorda populationsskattningar, baserade på linjetaxeringar.