Bison bonasus : återuppbyggnaden av en nästan utrotad art

University essay from SLU/Dept. of Animal Environment and Health

Abstract: Visent eller den europeiska bison är en art som efter första världskriget hade dött ut i det vilda på grund av jakt. Endast 54 djur från arten återstod i fångenskap och det är från dessa anfäder som dagens bestånd av både vilda och visenter i fångenskap härstammar. Genuppsättningarna hos dessa 54 ursprungliga individer utgjordes dock endast av 12 diploida genuppsättningar och arten har därmed gått igenom en drastisk flaskhals. Dagens bestånd har också en överrepresentation av gener från vissa av de ursprungliga individerna och en hög inavelsgrad. På grund av visentens levnadssätt är den effektiva populationsstorleken mindre än den verkliga och gener kan gå förlorade då exempelvis inte alla tjurar får möjlighet att föröka sig. Denna litteraturstudie syftar till att undersöka hur visenter påverkats av den genetiska flaskhals de genomgått och hur framtiden ser ut för arten. Det finns idag två genetiska linjer, en av underarten Bison bonasus bonasus och en hybridlinje mellan underarterna Bison bonasus bonasus och Bison bonasus caucasicus där den hybridiserade linjen har lägre inavelsgrad men verkar ha fler problem på grund av sin genetik och förökar sig i långsammare takt och just nu minskar i antal. Den hybridiserade linjen räknas idag som starkt hotad jämfört med den rena linjen som räknas som sårbar och därmed löper mindre risk för att dö ut. Den genetiska statusen hos arten räknas idag som det största hotet mot den. För att bevara arten krävs ännu mycket arbete, även om de idag uppnått ett relativt stort antal. Bland annat behöver man se till att mer ovanliga och därmed för arten viktiga genotyper inte försvinner. I och med att arten uppvisar känslighet mot vissa sjukdomar, bland dem exempelvis mul- och klövsjuka skulle ett sjukdomsutbrott kunna slå ut delar av populationen och orsaka förluster av gener. Slutsatser som dragits är att även om arbetet fortgår kanske mer egentligen skulle behöva göras. Det finns en handlingsplan för bevarandearbetet med rekommenderade åtgärder men alla genomförs ännu inte i praktiken då det blir en fråga om ekonomi och resurser. Sammanfattningsvis kan man säga att den flaskhals som åsamkats arten nog aldrig kan återställas, om detta inte sker exempelvis via genteknik långt in i framtiden eller liknande. Arbetet för att bevara visenten kommer därför behöva fortgå en mycket lång tid framöver, inte bara för deras fortsatta existens men också för att få en art som kan överleva på egenhand och må bra.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)