Teorier om de immunologiska mekanismerna bakom bullous pemphigoid

Abstract: Bullous pemphigoid är en autoimmun hudsjukdom som orsakar separation av epidermis och dermis vilket leder till en subepidermal blåsbildning och drabbade individer får även rodnader och nässelutslag. Sjukdomen är den vanligaste autoimmuna subepidermala blåsdermatosen hos människa, men den finns även beskriven hos hund, katt, gris och häst. Den immunologiska mekanismen bakom bullous pemphigoid är inte helt utredd, men det har gjorts en hel del forskning för att kartlägga den. Även om sjukdomen är betydligt mycket vanligare hos människa än hos djur är det av stort intresse att uppmärksamma homologa varianter av sjukdomen hos djur för att kunna samla in mer information om mekanismerna bakom sjukdomen. En helt kartlagd sjukdomsmekanism skulle öka förutsättningarna för att lyckas hitta ett optimalt läkemedel. Det finns i dagsläget flera olika teorier om vilka komponenter i immunförsvaret som är viktiga i utvecklingen av blåsbildningen. De olika forskargrupperna har fått olika resultat och på så sätt genererat motsägande teorier. Majoriteten av de studier som utförts bygger på experimentella försök på möss. Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa den befintliga information som finns om den immunologiska sjukdomsmekanismen bakom bullous pemphigoid. Sjukdomen uppkommer genom att autoantikroppar bildas mot keratinocyternas hemidesmosomer. Hemidesmosomens fysiologiska funktion i huden är att länka samman keratinocyterna i epidermis med strukturer i basalmembranet. Vid uppkomsten av autoantikropparna separeras därför epidermis från dermis och blåsor i huden bildas. En klassisk teori om hur antikropparna kan orsaka blåsbildning bygger på att komplementfaktorer, mastceller och neutrofiler ansamlas och aktiveras i huden. Ett samspel mellan dessa komponenter leder då till nedbrytning av hemidesmosomen. Det finns dock nyare studier som tyder på att bullous pemphigoid kan utvecklas utan att komplementsystemet aktiveras, där antikropparnas påverkan på keratinocyterna direkt kan leda till nedbrytning av hemidesmosomen. Det diskuteras även om vilken typ av antikropp som är viktigast för sjukdomsutvecklingen där de äldre studierna fokuserar på IgG-antikroppar medan nyare studier lyfter fram IgE-antikropparnas roll. Forskningen behöver i framtiden fokusera på att studera de olika mekanismernas samverkan istället för att försöka bevisa att en av dem är rätt. Bullous pemphigoid är relativt ovanlig hos hund. De diagnostiska verktygen som krävs för att fullständigt kunna konstatera fall av sjukdomen är dock begränsade på djursidan och därför skulle sjukdomen kunna vara kraftigt underdiagnostiserad. För att kunna studera denna spontant uppkomna djurmodell av sjukdomen, som på humansidan faktiskt är ett stort problem, bör veterinärer vara uppmärksamma på eventuella fall av bullous pemphigoid.