Mineralkväve i åkermark efter skörd : vilka faktorer påverkar nivåerna och hur kan höga värden undvikas?

Abstract: Kväve är ett viktigt näringsämne inom växtodlingen och för att uppnå en hög skörd med en hög kvalitet behöver kväve tillföras odlingen genom kvävegödsling. Att tillföra en allt för hög kvävegödselmängd kan öka mängden mineralkväve som blir kvar i marken efter skörd, vilket ökar risken för att kväve ska utlakas eller denitrifieras. Mängden mineralkväve i marken kan ge en indikation för hur stor risken för kväveläckage från en jord är. Syftet med denna studie var att undersöka hur olika kvävegivor påverkar skörd och proteininnehåll, vilka faktorer som påverkar mängden mineralkväve i marken samt hur mineralkvävemängden i marken efter skörd påverkas av den ekonomiskt optimala kvävegivan. Data från försöksserie L3-2299 som genomfördes 2016–2018 användes i denna studie. I försöken odlades höstvete på 11 platser varje år som gödslades med olika kvävegivor. I några led togs jordprover (0–30 & 30–60 cm) för att bestämma mängden mineralkväve i marken efter skörd. En ökad kvävegiva resulterade i att kväveskörden, som påverkas av både kärnskörden och proteininnehåll, och mineralkvävet i marken ökade. Hur stor ökningen av mineralkväve i marken blev skiljde sig mellan olika jordarter och mellan de år som försöket utfördes. Mängden mineralkväve i marken beror till viss del på kvävegödslingsgivan, kväveskörden och markens mineralisering men systemet är komplext och andra faktorer har också en inverkan på mängden. Vid kvävegödslingsnivåer över den ekonomiskt optimala kvävegivan ökar mängden mineralkväve i marken. Den ekonomiskt optimala kvävegivan är en bra gödslingsgiva att sträva efter för en hög och kvalitativ skörd och för att minska risken för stora mängder mineralkväve i marken efter skörd. Det är dock svårt att förutbestämma den optimala givan då den kraftigt varierar mellan olika platser och år.