Biologisk mångfald i jordbrukslandskapet : en karthistorisk studie över markanvändningen på Uppsala läns 5 artrikaste ängssvampsmarker

Abstract: Naturbetesmarker utgör en landskapstyp som minskat avsevärt under 1900-talet i och med omfattande omställningar i jordbruket. Dessa marker hyser en rik biologisk mångfald sett till djur-, växt- och svamparter, och den minskade arealen naturbetesmarker har således inneburit att lämpliga biotoper för många av dessa arter successivt försvunnit. Till följd av detta är flera arter knutna till dessa landskap idag upptagna på den nationella rödlistan och kunskap om arternas livskrav är viktiga för arbetet med bevarandet av dessa arter. I kombination med ekologiska studier är även kunskap om historisk markanvändning en viktig faktor som kan hjälpa till att förklara arters förekomst på en lokal. I denna studie har den historiska markanvändningen för 5 av Uppsala läns mest ängssvampsrika lokaler studerats i syfte att identifiera vilken typ av hävd som kan ligga till grund för lokalernas artrikedom. Att studien fokuserar på svampar beror på att det är en organismgrupp som ofta glöms bort då man diskuterar biologisk mångfald, detta trots att svampar spelar en viktig roll i ekosystemet. Under projektet har inventeringsdata från lokalerna samt de nationella ängs- och hagmarksinventeringarna mellan 1987-1993 och 2002-2004 kombinerats med historiska kartstudier för att kunna dra slutsatser om hur markanvändningen sett ut på dessa lokaler över tid. Studien visar att de undersökta lokalerna historiskt sett inte har varit utnyttjade som odlingsmark, utan troligtvis har nyttjats som betes- eller slåttermarker, främst till följd av att de inte varit lämpade för uppodling. Vissa av lokalerna har dessutom tidigare varit täckta med ett träd- eller buskskikt, en förutsättning som lägger grunden för vidare forskning kring ängssvamparnas livskrav eftersom dessa främst är förknippade med öppna gräsmarker.