The Talkative Leviathan–Deliberative Democracy, Legitimacy and Freedom of Expression
Abstract: Med ett politiskt parti anklagat för fascism i riksdagen, och nynazister marscherande på gatorna är frågor om demokrati och frihet viktigare än någonsin. Var bör yttrandefrihetens gränser dras? Bör den överhuvudtaget begränsas? Syftet med den här uppsatsen är att utforska en möjlig lösning till de problem som dagens demokrati står inför. Det här åstadkoms genom en konstruktion av ett konceptuellt ramverk, baserat på teorier om ”deliberative democracy”, som kan användas för att diskutera frågor om demokrati och lag, och genom att illustrera detta ramverk med en diskussion om yttrandefrihet och kriminalisering av ”hate speech”. Det hävdas att det här angreppssättet för med sig viktiga konsekvenser för yttrandefriheten, och för ansatserna att rättfärdiga den demokratiska staten. Det teoretiska fokuset i uppsatsen ligger på Habermas The Structural Transformation of the Public Sphere och den debatt som boken har väckt. Uppsatsen sammanfaller delvis med Maheila Maliks deliberative democracy-modell för att hantera extremistiska grupper i en liberal kontext, men rör sig utanför det liberala ramverket i sitt ifrågasättande av hur detta härleder legitimitet. Den moderna individualismens principer anger att individer är fria och jämlika samt att individens vilja är den enda källan för legitimitet. Av den konventionella förståelsen av vilja som någonting redan bestämt vid tiden för beslutsfattande följer enhällighetsprincipen, dvs. att endast de regler som alla berörda individer kan acceptera är legitima. För praktisk tillämpning ersätts dock den här principen med majoritetsprincipen. Det här nödvändiggör att rättigheter införs, för att motverka majoritetens tyranni. Om istället individens vilja förstås som någonting som formas i en resonerande process, kan förslagsvis principen om jämlikhet i deltagande (”participatory parity”) ersätta enhällighetsprincipen. För rationell debatt i en politisk offentlighet måste privata intressen sättas inom parantes (”bracketing”). Detta har problematiska konsekvenser för jämlikheten i deltagandet. Det anförs att sådan ”bracketing” för fram dominanta gruppers intressen. Alternativa strategier för underordnade grupper diskuteras, som till exempel ett organiserande i subalterna ”counterpublics”, eller användandet av offentliga rum för att utmana ojämlikheten, och för ”empowerment”. Det argumenteras dock för att deltagarjämlikhet kräver ett visst mått av materiell jämlikhet. Diskussionen illustreras med en kommentar av omständigheterna i rättsfallet Pastor Green, som handlar om en predikan på temat ”Är homosexualitet en medfödd drift eller onda makters spel med människor?” Det konstateras att yttrandefrihet tillsammans med något mått av materiell jämlikhet är nödvändigt för att tillgodose den moderna individualismens ideal. Detta åstadkoms bäst inom ramen för ”deliberative democracy”, som bär på en transformativ potential.
AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)