Utvärdering av bikarbonat i serum vid syrabasrubbningar hos hund

Abstract: Syrabasrubbningar är ett relativt vanligt förekommande problem inom smådjurspraktiken. Anledningen till detta är att rubbningar lätt kan uppstå vid sjukdomar som förekommer förhållandevis ofta hos smådjur. Det finns fyra simpla syrabasrubbningar, där metabolisk acidos är en av de vanligaste rubbningarna som uppstår. Det är viktigt att identifiera vilken typ av syrabasrubbning en patient lider av eftersom det kan ge en ledtråd till vilken typ av underliggande sjukdom som ger upphov till rubbningen. Utöver det möjliggör det för behandling ifall sådan är aktuell. Blodgaser analyseras idag främst med ett blodgasintrument som använder helblod för analys. Många mindre kliniker har inte tillgång till sådana instrument och även på kliniker där man har ett blodgasinstrument kan det vara en utmaning att få blodgassprutan analyserad inom rätt tidsram. Syftet med det här arbetet var att jämföra analys av bikarbonat i serum analyserat med DxC 700 AU (Beckman Coulter) med bikarbonat som genererats av en fullständig blodgasanalys med instrumentet ABL90 flex (Radiometer), hos hund samt att verifiera aktuellt referensintervall på ABL90 flex för pH, pCO2 och HCO3 - . Syftet var även att ta fram ett referensintervall för bikarbonat i serum mätt med DxC 700 AU. Frågeställning var ifall analys av bikarbonat i serum skulle kunna användas som en screening för att upptäcka syrabasrubbningar hos hund. Studiepopulationen bestod av 65 hundar, varav 44 ingick i den sjuka populationen och 21 ingick i den friska populationen. Blod till en blodgasspruta och ett serumrör togs ur vena cephalica. En metodvalidering utfördes genom att undersöka precision, följdriktighet vid spädning och hållbarhet. I andra delen av arbetet gjordes en metodjämförelse genom att jämföra bikarbonat från ABL90 flex med bikarbonat mätt med DxC 700 AU, genom användningen av en Bland-Altman plot och totalt tillåtet fel. Av de 44 sjuka djuren exkluderades sju stycken på grund av preanalytiska fel och en hund exkluderades då den var en outlier enligt Grubb´s test. Av de 21 friska djuren exkluderades två på grund av ett kraftigt hemolyserat prov och att en blodgasspruta analyserades på annat instrument än övriga prover. Generellt underskattade DxC 700 AU bikarbonatkoncentrationen jämfört med bikarbonat från ABL90 flex. Anledningar till detta beror troligtvis på kalibrering och provhantering. Baserat på rekommenderade gränser för totalt tillåtet fel (20 %) var samtliga prover inom gränsen. Resultaten från de friska djuren indikerade att referensintervallet för ABL90 flex behövde uppdateras. Ett nytt referensintervall för ABL90 flex togs fram eftersom referensintervallen som används på UDS även är baserade på ett relativt litet antal djur. Parametrarna som uppdaterades var: pH, HCO3 - och pCO2. Ett preliminärt referensintervall för bikarbonat i serum togs fram med hjälp av en regressionsanalys. Resultatet från den här studien visar på att bikarbonat mätt med DxC 700 AU skulle kunna användas som screening vid syrabasrubbningar hos hundar. För att dra mer tillförlitliga slutsatser behövs det fler studier som dels tittar på en större population, men som även undersöker en population med högre andel syrabasrubbningar. Utöver det behöver ett mer tillförlitligt referensintervall för bikarbonat i serum utarbetas