Symmetrin i huvudets och korsets vertikala rörelse hos ridhästar som tävlar på elitnivå

Abstract: I tidigare studier har det visats att flera hästar som anses ohalta av sina ägare har ett asymmetriskt rörelsemönster som är av samma storleksordning som hos de hästar som utreds för lindrig hälta på klinik. I dessa studier har det framförallt varit ridhästar som tränas på lätt- och medelnivå som deltagit. Vi vet inte om asymmetrierna är smärtutlösta och kan vara orsakade av träningen eller om det är en biologisk variation. Hur symmetrin hos hästar som tränar på elitnivå har inte undersökts. Syftet med detta examensarbete var därför att med hjälp av deskriptiv statistik studera hur symmetriskt elithästar som tränar eller tävlar på en nationell eller internationell nivå i dressyr, hoppning och fälttävlan rör sig. Ytterligare ett syfte var att beskriva hur vanligt förekommande asymmetrier var i de tre olika disciplinerna, dressyr, hoppning och fälttävlan hos de undersökta elithästarna. Sjuttio hästar, som enligt djurägarna hade varit friska och i träning de senaste 6 månaderna, deltog i studien och mättes med det objektiva rörelseanalyssystemet Lameness Locator. Mätningarna av hästarnas vertikala rörelsesymmetri för en punkt högst upp på huvudet och på korset mättes under flera stegcykler då hästarna travade på rakt spår på hårt och mjukt underlag och vid longering. Detta gav fyra symmetrivariabler (HDmin, HDmax, PDmin och PDmax) per travsekvens som beskrev belastnings och frånskjutssymmetri för både fram- och bakben. Gränsvärden finns framtagna som visar när hästen har en signifikant asymmetri. Totalt 76 % av hästarna överskred gränsvärdena för någon av symmetrivariablerna på rakt spår hårt underlag och ansågs därför som asymmetriska. På rakt spår mjukt underlag var procentsatsen istället 70 %. Detta kan jämföras med hästar på lätt- och medelnivå från en annan studie där 73 % rörde sig asymmetriskt och med en grupp unghästar från ett annat examensarbete där 74 % rörde sig asymmetriskt. Dressyrhästarna uppvisade högst frekvens av asymmetrier (80 %) på rakt spår hårt underlag, tätt följt av fälttävlanshästarna (78 %) och hopphästarna (73 %). På rakt spår mjukt underlag hade fälttävlanshästarna högst frekvens av asymmetrier (89 %), följt av hopphästarna (69 %) och sedan dressyrhästarna (64 %). Den mest förekommande typen av asymmetri var bakbensasymmetrier (57 % på rakt spår hårt underlag och 43 % på rakt spår mjukt underlag) följt av samtidig fram- och bakbensasymmetri (27 % på rakt spår hårt underlag och 33 % på rakt spår mjukt underlag). Enbart frambensasymmetrier förekom men i betydligt lägre frekvens än de andra två (16 % på rakt spår hårt underlag och 24 % på rakt spår mjukt underlag). Det är ännu inte klarlagt om dessa asymmetrier är smärtutlösta eller om de beror på en icke smärtutlöst biologisk variation eller om de uppkommer i samband med träning. Ett naturligt steg i forskningen som verkligen behöver belysas i framtiden är därför; hur man skiljer mellan asymmetrier och hältor, när övergår en asymmetri i en smärtutlöst hälta och hur gränsdragningen avseende asymmetri och hälta ska göras för gränsvärdena i objektiva mätmetoder.