Bildandet av kalciumoxalatstenar i hundens urinvägar : en genomgång av potentiella predisponerande faktorer

Abstract: Urinsten, urolithiasis, är en relativt vanlig åkomma i hundens urinvägar. Stenarna är uppbyggda av olika mineraler och salter av vilka kalciumoxalat och struvit (magnesiumammoniumfosfat) är de vanligaste, ensamma eller i kombination med andra ämnen. Stenarna återfinns framförallt i de nedre urinvägarna, det vill säga i urinblåsa och urinrör. De kan ställa till stora problem genom obstruktion och svår smärta. De upptäcks vanligtvis genom röntgen och måste ofta avlägsnas kirurgiskt men risken för att nya stenar utvecklas är stor. Stenar uppbyggda av kalciumoxalat är ett växande problem i stora delar av världen. I dagsläget är orsaken till uppkomsten av kalciumoxalatstenar till stor del oklar och flera faktorer tros vara inblandade i utvecklingen. Under de senaste decennierna har man sett en ökning av andelen diagnosticerade kalciumoxalatstenar hos hund. En samtidig ökning har setts hos människa och katt. Det finns både likheter och skillnader mellan de olika arterna, till exempel återfinns de flesta av urinstenar hos människa i njuren medan detta är en mycket ovanlig lokalisering hos hund. Flera olika faktorer som kan påverka urinens sammansättning har studerats hos människa för att komma fram till varför en så kraftig ökning skett men forskning gjord på hund är mindre omfattande. Övermättnad av urinen med de metaboliter som bygger upp stenen anses vara en viktig faktor och samtidigt verkar andra faktorer som exempelvis urin-pH, urinvolym, oxalatmetaboliserande tarmbakterier och hull ha en avgörande roll i stenutvecklingen. Även om hundar av alla åldrar, raser och kön kan drabbas av kalciumoxalatstenar i urinvägarna så förefaller hanhundar, framförallt kastrerade, av småväxta raser i övre medelåldern ha en förhöjd risk jämfört med andra grupper. Nutritionsfaktorer tros genom sin påverkan på urinsammansättningen kunna påverka uppkomsten av urinsten, antingen genom promotorisk eller genom inhibitorisk verkan. Även könshormoner, så som östrogen och testosteron, har visat sig ha en koppling till utveckling av kalciumoxalatstenar hos människa och råtta men inga studier om deras påverkan på hund verkar finnas publicerade idag. Sammantaget är utvecklingen av kalciumoxalatstenar komplex och många olika faktorer medverkar. Ett fåtal potentiella faktorer som; urinsammansättning, övermättnad av olika metaboliter i urinen, urinvolym, närvaro eller avsaknad av promotorer och inhibitorer, hundens kondition och olika dieter antas kunna ha en koppling till stenutvecklingen. Bristen på studier utförda på hund gör det svårt att dra några definitiva slutsatser om vad som predisponerar för kalciumoxalatstenar och för att utvärdera olika faktorers association och inverkan på stenutvecklingen krävs fler studier utförda på hund.