Hur påverkar ägandet lantbrukares inställning till risk?

Abstract: Att försörja en växande befolkning med mat är idag ett allt större problem i världen samtidigt som klimatförändringar och marknadssvängningar gör lantbrukarens företagande allt mer riskutsatt. Det svenska lantbruket har även genomgått en strukturrationalisering vilken bidragit till att lantbruksenheter konsoliderats i större enheter med färre brukare. Detta i kombination med en värdeutveckling på fast egendom gör det svårt för många lantbrukare att äga mark så de vänder sig istället mot arrenden. Att lantbrukare oavsett ägoslag utsätts för risk är något mycket forskning bedrivit på genom åren, men hänsyn till ägoslag är något om saknas i den befintliga litteraturen. Denna studie syftar till att öka förståelsen kring hur ägarstrukturen ett företag påverkar dess beslutsfattares inställning till risk och dess riskbeteende. För att uppfylla detta syfte besvaras forskningsfrågorna Vilka strategier använder sig svenska lantbrukare av för att mitigera produktions- och marknadsrisker vid odling av spannmål och oljeväxter och Vad finns det för faktorer som påverkar deras inställning till sagda risk. En fallstudie med fyra lantbruksföretag genomfördes varav två arrenderade majoriteten av sin mark och två ägde den mark de brukade. För att kunna analysera empirin användes en teoretisk syntes vilken baseradats på teorier kring Riskhantering, Transaktionskostnad samt Beslutsprocesser. Studiens resultat visar på att lantbrukarnas riskbeteende och hur risken påverkar deras beslutsfattande i stora drag bygger på annat än ägarstrukturen i företaget. Att diversifiera företaget och skapa nya intäktsströmmar ses som en stark faktor som kan förklara varför lantbrukaren agerar på ett visst sätt. De alternativa intäktsflödena skapar förutsättningar för lantbrukaren att använda sig av andra försäljningsstrategier istället för att sälja all vara i skörd, vilket ofta medför bättre lönsamhet. Vidare visar resultatet på att lantbrukare som har möjlighet att lagra sin fysiska vara väljer att göra detta under förutsättning att likviditeten tillåter det. Resultaten visar även på att lantbrukarna i stor grad undviker att använda sig av finansiella instrument de inte förstår även ifall de skulle kunna bidra till en bättre prissäkring. De slutsatser som dragits utifrån resultaten visar inte på någon skillnad i riskbeteende eller vilka faktorer som påverkar beslutsfattarna med avseende på ägarstruktur i företagen. Istället så väger förmågan att skapa fler intäktsströmmar i företaget högre och en förmåga att utnyttja olika värdekedjor i syfte att skapa synergier. En förmåga att hålla ett stabilt kassaflöde och en bra likviditet skapar förutsättningar för företagarna att förhålla sig till produktionsrisker på ett annat sätt då man har möjlighet att påverka vissa risker med hjälp av diverse investeringar. Resultaten från dennas studie kan bidra med att skapa en djupare förståelse kring arrendens påverkan i lantbrukets beslutsfattande. Resultaten visar vidare på vikten av att skapa resiliens mot konjunktursvängningar och prisfluktueringar genom alternativa investeringar vilka kan kombineras med huvudverksamheten.