Inridningens påverkan på symmetrin i unghästars rörelsemönster

Abstract: Det idag viktigaste medicinska problemet hos svenska ridhästar är hälta. Detta orsakar hästarna lidande och många hästar avlivas varje år på grund av hälta. Under senare år har det uppdagats att mer än hälften av de hästar som av sina ryttare anses ohalta och som fungerar väl i ridningen har rörelseasymmetrier i samma storleksordning som de hästar som utreds för lindrig klinisk hälta. Det väcker frågor kring om asymmetrierna är tecken på oupptäckta ortopediska problem eller utgör en naturlig variation i rörelsemönstret som t.ex. oliksidig neuromotorisk utveckling, likt högerhänthet hos människor, eller ojämn muskelstyrka från träning. Detta är en pilotstudie på unga hästar vars syfte är att studera hur symmetrin i rörelsemönstret påverkas av inridning. Tio hästar mättes med det sensorbaserade objektiva rörelseanalyssystemet Lameness Locator före och efter inridning. Samtliga hästar mättes på rakt spår i trav på hårt underlag och vid longering i båda varven på mjukt underlag. Dataanalys utfördes på värdena från mätningarna på rakt spår med hårt underlag. Vid första mätningen hade 8 hästar (80%) en rörelseasymmetri på rakt spår och vid andra mätningen, efter inridning, hade samtliga tio hästar (100%) en rörelseasymmetri på rakt spår. I medel var det 7 månader mellan mätomgångarna. Ett Wilcoxon sign rank test utfördes på mätvärdena före och efter inridning utan att någon signifikant skillnad påvisades. I tidigare studier har man påvisat att ca 60% av ridhästar i träning har ett asymmetrisk rörelsemönster. Att andelen hästar som rörde sig asymmetrisk ligger högre i denna studie kan bero på att antalet hästar i studiepopulationen var få och urvalet därmed inte representativt. I denna studie mättes också en annan grupp av hästar, unghästar i tidig träning. Flertalet av dessa yngre hästar hade problem med att hålla balansen och en jämn hastighet under mätningarna vilket kan ha felaktigt klassificerat dem som asymmetriska. Att majoriteten av hästarna var i tillväxtfas under studiens period kan även det vara en bidragande faktor till att de rörde sig asymmetriskt i större grad än hästarna i tidigare studier. Denna studie svarar inte på varför asymmetrierna har uppkommit hos hästarna. Troligen finns det flera olika anledningar till rörelseasymmetrierna bland hästarna. Studier har tidigare visat att många hästar har en lateralitet, en oliksidighet. Detta kan förklara den höga andelen hästar med rörelseasymmetrier, framför allt vid första mättillfället. Asymmetrierna kan även vara smärtutlösta, det vill säga låggradiga hältor. Unghästar hålls vanligen i grupp med andra hästar i större hagar och får då ofta färre skador. Vid andra mätomgången var hästarna i slutet av sin utbildningsperiod och skulle påbörja en viloperiod. Asymmetrierna som då påvisades kan vara kopplade till den belastning som uppstår vid träning. Mer forskning inom området och en större studiepopulation hade varit önskvärt.