Ryttarens påverkan på hästens rörelsemönster

Abstract: Hästsporten är idag väldigt stor och en populär hobby för många. Tävling kan ske i många olika grenar och inom de allra flesta är hästens rörelser viktiga för resultatet. Hälta är ett vanligt förekommande hälsoproblem för hästar inom de flesta grenar, vissa typer av hältor kan endast observeras då hästen arbetas under ryttare. Hur ryttaren påverkar hästens rörelsemönster är därför viktigt att veta för att kunna skilja mellan kliniska hältor och asymmetriska rörelser som induceras till följd av belastningen en ryttare medför. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad som är känt om hur ryttaren påverkar hästen, både direkt men även indirekt via den utrustningen som används. Flera studier har funnit tydliga samband mellan belastning av ryttare och förändring i hästens rörelsemönster. Kraften med vilken ryttaren påverkar hästens rygg skiljer sig mellan gångarter men påverkas även av ryttarens vikt, erfarenhet, placering i sadeln och utrustningens passform. En sadel som inte passar kan leda till ökad belastning på hästens rygg. Även ridning med bett kan anses vara en riskfaktor för utvecklingen av sår i hästens munhåla. I de flesta studier är endast en eller ett fåtal faktorer studerade vilket bidrar till att det är svårt att veta vilka faktorer som spelar störst roll för ryttarens påverkan på hästen. Att hästen kan vara asymmetrisk är välkänt men trots att ryttarasymmetri antas vanligt finns få studier på hur detta påverkar ryttarens förmåga att ge korrekta hjälper. Ryttarasymmetri definieras ofta som skillnad i placeringen av höger och vänster axel eller höft, genom att studera ryttarens placering i sadeln under ridning har man funnit att ryttare ofta sitter asymmetriskt på hästen. Hur ryttaren påverkar hästens rörelsemönster har bland annat studerats i trav. Lättridning anses generellt vara mindre belastande än exempelvis nedsittning i trav. Huruvida lättridning faktiskt är mindre belastande är svårt att säkerställa, medelvärdet för den totala kraften av ryttaren mot hästens rygg är lika både i sittande trav och under lättridning. Under lättridning kommer ryttaren att stå i stigbyglarna under halva stegcykeln och sitta ner i sadeln under den andra halvan av stegcykeln vilket leder till att belastningen av hästens rygg blir olika. Under fasen då ryttaren sitter ner kommer hästens huvud att få en lägre placering precis som hästens ländrygg, bakbenet som ryttaren sitter ner på kommer att belastas mer än motsatt bakben. Huruvida det räcker att byta sittben med jämna intervall eller om lättridning leder till ett asymmetriskt rörelsemönster kräver fler studier för att utreda. Även om mycket är känt om hur ryttaren påverkar hästen krävs fortfarande mycket forskning för att veta vilka effekter en ryttaren får på hästens rörelsemönster.