Landskapsarkitekten och verktygen : fem fältstudier testar verktygens villkor, konsekvenser och möjligheter för att uppfatta och representera landskap

Abstract: En av landskapsarkitekturens utmaningar är att kontinuerligt utveckla och modellera de verktyg som arkitekten använder på sätt som löser de problem som definierar relationen mellan människa och miljö idag (Corner 2014; Balmori 2014; Wingren 2009; Oles et. al 2014). I detta examensarbete undersöks några sådana verktyg för representation i relation till landskap. De representationsverktyg som används förstås som medlare mellan arkitekt och landskap. I fem olika fältarbeten används och undersöks, särskilt verktygen plan och sektion, men även skiss, foto och collage. Särskilt fokus läggs på fältstudier och verktygens roll i direkta möten mellan arkitekt och landskap. Syftet med undersökningen är att klargöra den roll dessa verktyg spelar, praktiskt och ideologiskt, för relationen mellan arkitekt och landskap, och diskutera dem kritiskt utifrån arbeten i fält. Målet är att ge plats för ett mer experimentellt testande av metod, samt att uppnå ett mer medvetet förhållningssätt. Undersökningen visar hur landskapsarkitekten identifierar och definierar det fysiska landskapets beståndsdelar, dels med hjälp av representationsverktygen, dels med stöd i samhälleliga ideologier och idéer om en god livsmiljö. På så sätt bygger hon ett värdesystem som i sin tur får konsekvenser; i landskapsarkitektens fall ofta att sätta igång och gestalta olika sorters förändring. Ett av undersökningens resultat är att problematisering av hur en bild blir till, kan leda till att betraktaren, (här förstådd som allmänhet, kund och/eller arkitekt) frigörs från representationens makt och värdesystem. Resultatet kan tolkas som ett led i en ambition att demokratisera den situation som betraktaren hamnar i, ställd inför det språk som landskapsarkitekten använder (i skiss, ritning, text mm). I arbetet har denna ’frigörelse’ sammanfallit med vissa handlingar och aktiviteter: 1. Användningar av verktygen som ger uttryck för mer mångtydiga karaktärer och tolkningar av landskap, 2. Kritisk reflektion, 3. Utveckling av det egna språket, 4. Att uppnå ett växelspel mellan olika perspektiv, 5. Och att fatta beslut och göra egna ställningstaganden. Genom att använda och samtidigt kritisk granska verktygen har en rörelse kunnat genereras mellan dessa olika perspektiv.