Fysisk tillgänglighet i bostäder: En jämförelse mellan Sverige och Australien

Abstract: Jordens befolkning blir allt fler samtidigt som medelåldern stiger stadigt. I och med detta ökar också andelen med någon form av fysisk funktionsvariant. Idag är en stor del av vår byggda miljö planerad för personer utan funktionsvarianter. Den otillgängliga miljön hindrar människor med funktionsvarianter att leva självständigt och att kunna delta i samhället. Vardagliga aktiviteter, såsom att handla eller att besöka släkt och vänner är något som många tar för givet, men är för många en omöjlighet. Detta delar in befolkningen i två: de med en funktionsvariant och de utan en.
För att undersöka och utvärdera hur tillgängligheten ser ut idag gjordes en jämförelse mellan Sverige och Australien. För detta togs en frågeställning fram som besvarades genom en litteraturstudie. En fallstudie genomfördes också för att belysa skillnader och likheter i den byggda miljön. Projektet är begränsat till att omfatta fysiska funktionsvarianter samt bostäder. Bygglagstiftningen i Australien är begränsad till staten Victoria.
Både Sverige och Australien har ratificerat FNs Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men denna studie visade att det är en bit kvar innan den byggda miljön är fullt tillgänglig för alla. Sverige har en tydlig bygglagstiftning och standarder gällande tillgänglighet, men ändå är det många nybyggnationer som inte möter kraven.
Australien har inte kommit lika långt, och den nuvarande bygglagstiftningen nämner knappt tillgänglighet. Tillgängligheten behöver dessutom enbart tas hänsyn till vid nybyggnation av 20 eller fler bostäder, varav kravet är 5 % eller minst en tillgänglig bostad. Detta visar sig bland annat genom att det idag är vanligt att personer i alla åldrar med fysiska funktionsnedsättningar tvingas att bo på ålderdomshem.