Optimal användning av köttrassemin i svenska mjölkkobesättningar

Abstract: Inom den svenska mjölkbranschen är användandet av köttrassemin i mjölkkobesättningar ett hett diskussionsämne för tillfället. Mjölkpriset är lågt och det sänker priset på dräktiga kvigor. Besättningar med god hälsa har lägre rekryteringsbehov och behöver inte alla sina kvigor för att upprätthålla koantalet och har nu svårt att sälja sina överskottskvigor. Med en kärv livdjursmarknad, tyngd ekonomi och växande besättningar borde köttrassemin bli ett alltmer attraktivt komplement i avelsplaneringen. Uppsatsen kommer att kretsa kring hur man optimalt kan använda köttrassemin i svenska mjölkbesättningar. Med köttrassemin menas att mjölkkor semineras med sperma från köttrastjurar. Det finns sju köttraser tillgängliga för semin hos Sveriges största avelsföretag; Aberdeen Angus, Blonde d’Aquitaine, Charolais, Hereford, Limousin, Simmental och Highland cattle. År 2014 var 4,6 % av semineringarna av mjölkor med köttrastjurar, 2013 var de 3,3 % . Flera forskare har undersökt köttraskorsningarnas tillväxt och slaktkroppsegenskaper och kommit fram till att när mjölkraser korsats med tunga köttraser (Blonde d’ Aquitaine, Charolais, Limousin och Simmental) växer avkomman snabbare och får bättre formklassning vid slakt. När mjölkraser korsas med lätta köttraser (Aberdeen Angus och Hereford) är resultaten för formklassning och tillväxt mellan renrasiga djurs och korsningar med tunga köttraser, men det varierar mellan tjurar inom samma ras. Att kalvningen är lätt är viktigt för både kon och kalven. Kalvens tillväxt både före och efter födsel är sammankopplade och därför är kalvarna till raser med hög tillväxt ofta större när de föds. Kalvningsegenskaperna är viktiga att tänka på särskilt vid val av faderras vid insemination av kvigor. Kor har generellt lättare kalvningar och påverkas mindre av högre födelsevikt hos kalven. Förutsättningar i besättningen är avgörande för hur stort utrymme som finns att seminera med köttras. Besättningsstorlek, rekryteringsbehov och utnyttjande av moderna avelstekniker som könssorterad sperma, embryotransfer och genomisk avelsvärdering är viktiga pusselbitar. Ju lägre rekryteringsbehov, desto mer utrymme finns att seminera kor med köttraser. Används könssorterad sperma för att de bästa korna och kvigorna ska få kvigkalvar efter mjölkrastjurar ökas andelen kvigkalvar och då kan ännu fler kor semineras med köttras. Embryotransfer och genomiska avelsvärden är finlir i avelsplaneringen som inte direkt kopplas till gynnsamma förutsättningar för ökad köttrasseminering i den här uppsatsen. Då alla besättningar är olika anser jag att det är upp till varje besättning att se över sina förutsättningar för att ta reda på om en ökning av semineringen med köttras är ekonomiskt fördelaktigt för dem. Översynen kan med fördel göras med stöd utifrån de faktorer som tagits upp i den här uppsatsen som besättningsstorlek, rekryteringsbehov, användning av avelstekniker och val av köttras utifrån kalvningsegenskaper, uppfödningsmodell och slaktkroppsegenskaper. Det behövs mer forskning för att utvärdera konceptet som helhet med för- och nackdelar, både praktiska och ekonomiska.