Bortsättning av skotningsavstånd på ett svenskt skogsbolag : en granskning av hur väl metodstandarden för bortsättningsarbetet följts

Abstract: Skogsindustrin, är en av hörnstenarna inom svensk ekonomi och kan visa upp en historisk lönsamhet, utsätts för en allt hårdare global konkurrens, inte minst från Asien och Sydamerika där många nyetableringar skett de senaste åren men även från andra branscher som erbjuder substitut baserade på andra råvaror. För att möta den hårdnande globala konkurrensen måste skogsindustrin säkerställa en kostnadseffektiv och uthållig leverans av skoglig råvara. Om man bortser från råvarukostnaden är kostnaden för drivning den största delen i virkesförsörjningen och utgör ca 60 % av de totala kostnaderna fram till bilväg. Vid slutavverkningar utgör skotningen ca 42% av den totala drivningskostnaden i Sverige. För att få bättre kontroll över drivningsarbetet och på så sätt kunna utveckla det lanserade Stora Enso Skog en bortsättningshandbok 2017 med målsättningen att standardisera bortsättningsarbetet. Denna studie syftar till att utvärdera om bortsättningshandboken följts samt belysa samverkande effekter av standardiserade arbetssätt. För att ta reda på om bortsättningsarbetet utförs enligt bortsättningshandboken samlades data från redan bortsatta och drivna trakter. Ett urval gjordes sedan bland trakterna så att alla produktionsområden och traktstorlekar representerades i lika stor utsträckning. De utvalda trakterna sattes sedan bort strikt enligt handboken. Bortsättningarna enligt handboken jämfördes sedan, genom statistisk analys, med de bortsättningar som produktionsledarna gjort. Resultatet av studien visar att produktionsledarna på Stora Enso skog inte följer bortsättningshandboken. Arbetet visar att implementeringen av bortsättningshandboken inte har lyckats i något av Stora Enso Skogs produktionsområden eller för någon storlek av trakter. Resultatet innebär att produktionsledarna på Stora Enso Skog inte arbetar på ett standardiserat sätt. Slutsatser som kan dras av det är bland annat att entreprenörernas ersättning för drivning med stor sannolikhet varierar beroende på vem som utför bortsättningen. Det innebär även att det blir svårare att urskilja avvikelser i bortsättningsarbetet vilket betyder att utvecklingsarbetet inte fungerar optimalt.