Conscientious Objection and Access to Lawful Abortion in the Council of Europe System - Does Conscientious Objection Undermine Legal Abortion Rights?

Abstract: Historiskt sett har människor gjort invändningar grundade på tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet i förhållande till obligatorisk värnpliktstjänstgöring. Denna samvetsvägran inom militären är en erkänd rätt i nationella, regionala och internationella människorättsinstrument. I den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är denna rätt förankrad i artikel 9 om tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Runt om i Europa ökar bruket av samvetsvägran även i sjukvårdssammanhang, särskilt i relation till abort. Samvetsvägran i dessa sammanhang är dock inte berättigad till samma skydd från regionala och internationella människorättsinstrument som vägran att utföra obligatorisk värnplikt. I ett antal av Europarådets medlemsstater finns dock regler som gör det möjligt för sjukvårdspersonal att vägra utföra aborter. Dessa stater har dock till stor del misslyckats med att införa regler som gör det möjligt att begränsa och kontrollera utbredningen av samvetsvägran. När det inte finns en effektiv kontroll över hur många samvetsvägrare som finns på ett visst sjukhus eller inom en särskild region, riskerar kvinnor att inte få tillgång till abort, trots att hon har en laglig rätt till densamma. Föreliggande uppsats utreder Europarådets brist på reglering av samvetsvägran till laglig abort, i syfte att klargöra om ytterligare reglering krävs för att säkra kvinnors tillgång till abort på nationell och på regional nivå. Slutsatsen är att det är oklart i vilken utsträckning samvetsvägran till abort är skyddad av Europarådets reglering, eftersom detta bedöms från fall till fall. Eftersom Europarådets reglering är oklar, innebär det att regler kring samvetsvägran huvudsakligen beslutas på statlig nivå, inom det bedömningsutrymme dessa tilldelas av Europadomstolen. Det finns dock ett antal kriterier som begränsar staternas bedömningsutrymme och som syftar till att skydda kvinnors tillgång till laglig abort. Dessa kriterier är medlemsstaterna i Europarådet skyldiga att se till att de uppfylls och de sätter därmed gränserna för utövandet av samvetsvägran på nationell nivå. Ett antal rättsfall visar dock att tillgången till laglig abort inte är säkrad i alla länder i Europa. På grund av detta krävs en ökad reglering av samvetsvägran i de länder som tillåter sjukvårdspersonal att vägra utföra aborter.