Mineralers betydelse och skillnad i biotillgänglighet hos organiska jämfört med oorganiska källor till lantbruksdjur

Abstract: Alla djur behöver mineraler, de kan inte bilda dem själva. Vanligtvis tillsätts mineraler till fodret i form av oorganiska salter. Mineraler som förekommer naturligt i växter och djur är bundna till antingen aminosyror eller polysackarider och tas upp av kroppen med hjälp av protein- och kolhydratmetabolismen. Vissa mineraler och spårämnen verkar vara lättare för kroppen att absorbera och tillgodogöra sig i naturlig, organisk form eftersom det är en liknande form som förekommer i kroppen. Det gäller framför allt spårämnena Cu, Zn och Se. De oorganiska salterna kan i större utsträckning komplexbinda med andra joner eller foderkomponenter i djurens mag- tarmkanal. Om de organiska mineralerna har högre biologisk tillgänglighet kan de fodras i mindre mängder och därmed lättare bidra till att öka djurens allmänna välbefinnande, motståndskraft mot sjukdomar, dräktighetsresultat och produktionsförmåga etc. Det finns än så länge väldigt lite forskning gjord på området så vidare studier behöver göras innan några säkra resultat kan fastställas.