The surface energy balance and climate in an urban park and its surroundings

Abstract: På grund av världens växande befolkning och urbaniseringen blir problem relaterade till fenomenet urbana värmeöar mer och mer påtagliga. Eftersom urbana parker kan minska påfrestningen skapad av urbana värmeöar kan de vara ett kraftfullt verktyg vid klimatdesign i städer. Temperaturen nära en yta bestäms av energiutbytet mellan ytan och luften ovanför och det är därför nödvändigt att man förstår energibalansen vid markytan för att kunna hantera parkernas mikroklimat. Syftet med det här arbetet var att studera skillnaderna mellan energibalansen för olika ytor i parken och i dess omgivning och att relatera skillnaderna i energibalanserna till temperaturskillnaderna. Mätningarna utfördes under tre klara sommardagar i parken Humlegården i centrala Stockholm. Mätutrustningen var monterad på en kärra som flyttades från mätplats till mätplats. Mätplatserna representerade olika typiska ytor i Humlegården och i dess omgivning: en skuggad och en öppen gräsmatta, en öppen och en skuggad grusyta och två asfaltytor, varav en löper i nord-sydlig riktning och en i öst-västlig riktning. Energiflödena beräknades med hjälp av data för luft- och yttemperatur, vindhastighet, luftfuktighet och nettostrålning. Resultaten visade att den tydligaste skillnaden mellan gräs- och grusytorna i parken var att gräsytorna hade ett större nedåtriktat latent värmeflöde under natten och ett mindre markvärmeflöde under hela dygnet. Den mest distinkta skillnaden mellan de skuggade och öppna ytorna i parken var att de skuggade ytorna hade mindre energiflöden under dagen och att de till skillnad från de andra ytorna hade ett nedåtriktat sensibelt värmeflöde under dagen. Den största skillnaden mellan ytorna i och utanför parken var att asfaltytorna hade ett större uppåtriktat sensibelt värmeflöde och markvärmeflöde under natten. Under natten var den svalaste mätplasten den öppna gräsmattan, vilken också var den enda mätplasten med ett nedåtriktat sensibelt värmeflöde under natten. Jämfört med de andra ickeskuggade mätplasterna hade den öppna gräsmattan ett mindre markvärmeflöde. Varmaste mätplasterna under natten var asfaltytorna som även hade ett större uppåtriktat sensibelt och markvärmeflöde än de andra ytorna. Under dagen var de skuggade ytorna i parken de svalaste platserna. De var de enda ytorna med ett nedåtriktat sensibelt värmeflöde och nettostrålningen vid ytan var mindre än för de flesta andra mätplatser.