Bakteriologisk diagnostik som underlag för efterföljande åtgärder vid klinisk mastit hos nötkreatur

Abstract: Kor och människor har under lång tid levt sida vid sida och korna har försett människor med mjölk. Processen för mjölkning har förändrats, från handmjölkning till automatisk mjölkning t.ex. i robot, och besättningarna har blivit större. Juverinflammation, s.k. mastit, är den vanligaste sjukdomen hos mjölkkor och de flesta mastiter orsakas av bakterier. Som en del i arbetet med att förebygga mastit är det viktigt att hitta mastiter i ett tidigt skede och veta vilka bakterier som finns i juvret. I takt med övrig utveckling har även de metoder som används för detektion och diagnostik av mastit och bakterier utvecklats. Idag anses bakteriologisk odling vara s.k. gold standard, d.v.s. den detektionsmetod som andra metoder skall jämföras med, för påvisande av bakterier men även andra metoder såsom polymerase chain reaction analys och nukleotidsekvensering har blivit vanligare. Huvudsyftet med studien var att kartlägga de metoder som används för att undersöka mjölkprover vid kliniska mastiter hos mjölkkor i Sverige. Ett annat syfte var att ta reda på huruvida provsvar sparas på gården, hur dessa används i det praktiska arbetet och om eventuella åtgärder skiljer sig beroende på bakteriefynd. Undersökningen bestod av en enkät som skickades ut elektroniskt till lantbrukare via mejerier och robotföretag. Totalt svarade 89 personer på enkäten. Studien visade att de flesta av de lantbrukare som svarat tar hjälp av en veterinär för att provta och odla från kliniska mastiter och att i majoriteten av fallen har lantbrukarna svaret inom 1–2 vardagar. I de fall provet skickades till laboratorium av lantbrukarna själva tog svaret längre tid, oftast 3 vardagar. Knappt hälften av lantbrukarna sparade resultaten från provtagningen, men om de hade angett att de hade olika åtgärdsstrategier för olika bakterier var det vanligare att resultaten sparades. De vanligaste åtgärderna som provsvaren användes till var som underlag för att byta behandling och att besluta om utslagning. Större besättningar och besättningar med villkorad läkemedelsanvändning (ViLA) visade generellt mer benägenhet till att utföra åtgärder, särskilt gruppering och utslagning. För flera bakterier, såsom Str. agalactiae, Str. dysgalactiae och S. aureus utfördes färre åtgärder än förväntat. De flesta lantbrukare angav att de utför åtgärder för olika bakterier, men inte i den utsträckning som förväntades. Ytterligare studier krävs för att bekräfta våra resultat och för att kunna utveckla den mest optimala metoden för diagnostik, behandling och för att förebygga klinisk mastit.